Den 1 och 2 juni hade vi i Zarakören konserter på Stadsteatern i Skövde och innan dess var det mycket övningar, både med kören och hemma i min ensamhet.
Det jag inte hade sagt till många var att jag skulle sjunga solo, inte en hel låt dock men ändå, det var ett par rader här o där.
Mamma, pappa och lillasyster visste inget och jag försökte, utan att avslöja något, få de att komma o lyssna trots att jag inte skulle sjunga solo. Pappa frågade flera gånger om jag skulle sjunga solo, men jag sa nej och höll masken.
Så kom då dagen för premiären och gissa om jag var nervös? Det var ju ändå första gången jag skulle sjunga solo på riktigt..
Vi satte igång där och helt plötsligt var det då vår tur att gå på scen, jag sjöng med 2 till nämligen.
Jag lyckades! Jag glömde inte bort texten, höll tonen, svimmade inte, tappade inte micken eller nått annat kul som kan hända när man står på scen.
Nåja, så efter några låtar till ihop med kören och alla andra härliga solister så var då premiären avslutad, jag letade upp min kompis som var och tittade och fick mycket beröm, både för min insats och hela körens insats.
Dagen efter var det dax för andra och sista konserten, nu var jag rejält nervös, för ikväll skulle ju mamma, pappa och syster komma och titta..
Vi alla gick på scen, jag spanade efter familjen, vinkade lite åt dom o sen satte vi igång.
Det gick lika bra som gårdagen, publiken var mycket mer med, klappade händer, tjoade, stod upp o dansade med oss och allt, det var jättekul att se.
Så var det åter igen dax för oss 3 att gå på scen och sjunga, nu skakade jag av nervositet, jag trodde mina ben skulle gå av, de kändes som spagetti.
Syster hade tydligen frågat precis innan jag gick på om inte jag skulle sjunga solo, men varken mamma eller pappa visste ju..
De vart nog glatt överraskade.
Så började låten.. Ojoj, spagettin vart mer o mer färdigkokt.. Haha.. Tur att jag hade ganska vida byxor så det inte syntes hur jag skakade..
Men jag klarade det den här gången oxå, inga problem alls.
Jag såg hur pappa satt med filmkameran hela tiden, visste ju att han filmade konserten som han alltid brukar.
Så var då konserterna slut för denna termin, det var bara 2 stycken, kändes lite trist, hade gärna haft fler föreställningar.
Letade upp familjen och efter ett tag hittade jag dom, de hade blivit överraskade och jag fick mycket beröm, kändes kul.
Vi stod o pratade lite innan jag var tvungen att gå, vi alla i kören skulle ut och äta nämligen, var ju vår examen eftersom vi nu har sommarlov.
Käkade god buffé och drack ett glas öl, hade riktigt trevligt.
Det vart sent den natten, men dagen efter var det söndag och de flesta var lediga.
Nu längtar jag till hösten igen när kören sätter igång och vi ska börja öva inför julkonserterna och vem vet? Kanske det kommer ett solonummer från mig då igen.
