Drömmen som blev sann.

När jag som ung (typ nånstans på 90 talet) satt och tittade på Terror på Elm Street och 21 Jump Street så satt jag och var vrålkär i en viss herre vid namn Johnny Depp.
När jag sedan kollade på Cry Baby så var känslorna oförändrade.

Sedan kom då Edward Scissorhands och den har jag sen dess sett en gång eller två och trots hans händer så ville jag ha en kram..

När Benny & Joon kom så blev jag ännu mer kär och skulle kunna gjort nästan vad som helst för att få honom.

Gilbert Grape såg vi på bio med skolan och likadant nu, ville ha honom.

När Pirates Of The Caribbean filmerna kom så kände jag att han var den snyggaste pirat jag nånsin sett och jag skulle ta honom där och då om jag kunde.

I Alice i Underlandet så var han underbar.

The Tourist såg vi på bio och alla tjejer satt o dreglade tror jag.

Det är några filmer jag inte sett än och en del filmer som kommer framöver som jag ska se.

Tänk att jag suttit och dreglat över honom i alla dessa år och drömt om att nån gång i livet få se honom på riktigt, att få bara en liten glimt av honom eller ännu bättre prata med honom.

Tänk att i måndags gick denna dröm i uppfyllelse! Nej, jag pratade inte med honom, men jag har sett honom. Jag har sett Johnny Depp PÅ RIKTIGT!! Det är så otroligt stort för mig så ni anar inte!

Ja, jag vet att han är anklagad för olika saker men för mig är han ändå Johnny, han som jag var så kär i. Kärleken är ju borta men han är fortfarande snygg.

Sju år..

Tiden går fort, nästan för fort ibland känns det som.
Idag är det sju år sedan mitt liv vändes upp och ner och sedan dess har jag kämpat på och för varje år som gått har allt blivit lättare att hantera även fast det finns dagar då det känns hopplöst.

För sju år sedan så såg jag ingen framtid, idag är framtiden ljus och spännande.

Det senaste året har varit tufft på många sätt, dödsfall, sjukdomar och annat i mitt liv som inte blivit som jag tänkt.
Jag har klarat mig igenom detta, mycket tack vare mina vänner och M som jag träffade i augusti förra året.

Ja, det har funnits dagar där jag mått riktigt dåligt, dagar jag bara velat fly livet, bädda ner mig i sängen och aldrig mer gå upp, men det funkar inte så.

Dessa dagar är lätträknade idag, för sju år sedan var det tvärtom.

Jag är så glad över de få vänner som alltid funnits där för mig, de som lyssnat på mig och tagit sig tid för mig när jag inte mått bra. (Jag har självklart funnits där för dom oxå när det behövts)
Jag är så glad att jag träffat M, vi har varit ihop i snart sju månader och det är det längsta förhållandet jag haft sen 2008 då det tog slut med C efter två år, efter det har det varit förhållanden på ett par månader bara innan det tagit slut.

Jag tror på framtiden nu trots att det inte kommer bli som jag tänkt, men jag har lärt mig att man inte ska planera sitt liv för man vet aldrig vad som kommer att hända och när det inte blir som man tänkt så blir man besviken och ledsen.

Samtal med treåring..

Jag: Vilka coola kläder du har på dig idag!
Han: Det är Star Wars.

Jag: Jag ser det, dom var jättefina. Vad är det för figur du har på byxorna?
Han: Star Wars.

Jag: Ja, jo, men vem har du på byxorna?
Han: Star Wars.

Jag: Jo.. Men vad heter figuren?
Han: Star Wars.

Jag: Ja.. Men.. Star Wars är ju filmen.. Vad heter han du har på byxorna?
Han: Star Wars.

Jag: Ok.. Ja, jo, men i filmen är det ju olika figurer (o så räknade jag upp de jag kom på).
Han: Star Wars.

Jag: Ja, jo, men.. Star Wars är ju filmen..
Han gick iväg.

Två minuter senare.
Han: (Kravlar på golvet) Jag är Star Wars.
Jag: (Lite, bara lite uppgivet) Jaja, du är en film.