Jahapp

Då sket sig det då.. Men men, är inte förvånad, det händer ju hela tiden.. Blää..

Sms,

Jag läste om bussolyckan vid Slussen idag och vart lite orolig då han jag träffat kör buss där, var ganska säker på att han var ledig men var tvungen att skicka ett sms o fråga. Han var ledig som tur är + att det inte var de bussar han kör som var i olyckan (nu var det en buss i olyckan bara).
Smsade ett par sms där om choklad o glass o så..

Nån timma senare så såg jag att The grudge skulle gå på TVn inatt o den vill jag ju se, men inte vill jag se den ensam inte.. Hua..
Så jag smsade o sa att han skulle komma och titta på den med mig o flirtade lite med honom, skrev även att jag vet att det inte går, men att jag drömmer lite bara.. Hehe..

Då frågade han om den gick på TV ikväll o att han hade de på DVD.
Det tolkade jag ju som att han ville berätta att han hade de själv så jag kunde se dom en annan gång, för jag tror ju inte han skulle säga så för o jävlas.. Hehe..
Så jag skrev att den gick inatt o att jag inte vill se den själv o att det var bra att han hade de på DVD.
Han frågade om jag inte sett dom o jag sa att jag inte hade det, han tyckte vi skulle ändra på det då och det var ett bra svar.
Sedan fick jag ett jättegulligt sms från honom, lite snusk, men ändå inte.. Hehe..

"Ska jag vara helt ärlig så gillade jag Dig och Du är välkommen hit o se film med mig, och jag har nog aldrig blivigt så pilsk i närheten av någon så som jag blev med Dig. Men mer vet jag inte än. Kram"

Nu är det såhär att han respekterar mig o min kropp, de gånger vi setts o sovit ihop så har inget hänt, han har inte försökt och det har gjort mig så avslappnad i hans sällskap. Så vi har inte tagit det steget än, men sen kan man ju inte styra vissa saker.. Speciellt inte killar o sover man ihop med någon så märker man ju på ett eller annat vis att något reagerar.. Hihi..
Han har smekt min rygg, mage, armar o bara sagt hur sexig jag är, "Fattar du hur sexig du är"? fick jag höra..

Så jag skrev tillbaka att jag kände likadant, njuter i hans närvaro, tycker om honom men att jag inte heller vet mer, ingen vet ju vad framtiden har att ge. Vi har ett förhållande men vi tar det lugnt lixom o det är det bästa för både han o mig.

Sedan så ringde han o vi pratade nästan 1 timma, så nästa vecka ska vi ses och det känns så härligt, han vill se rysare o mysa skrev han.

Konstigt...

Har man förhållande ska man väl ändå vilja ses eller?
Jag träffade en kille för ett par veckor sedan, första gången vi sågs så var allt jättebra, han föll, jag föll och allt kändes så naturligt.
Han sa att han inte var singel längre och jag kände samma sak.

När jag kommit hem dagen efter så hördes vi i telefon varje dag, smsade och han skrev gulliga saker, att han saknade mig och att lördagen var så långt borta.. Han ville krama om mig, titta in i mina glittriga ögon..
Efter några dagar så slutade han skriva kram, puss o kram och annat gulligt..
Vi sågs sedan på lördagen den veckan och jag kände att det var något som var konstigt, han tog nästan avstånd från mig.

Dagen efter tog jag risken att förstöra allt genom att fråga vart han egentligen stod.. Visst, 1 vecka är inte lång tid, men jag gillar inte att gå i ovisshet oavsett..
Vi pratade lite om det och vi hade inga delade meningar i något, han var väl lite rädd att jag skulle vilja flytta ihop på stört, men det sa jag att det inte kommer hända, flytta ihop med nån ligger väldigt långt fram i tiden.
Sedan var allt bra, vi hade några mysiga timmar där innan det var dag att åka iväg, han till jobb o jag hem.

Sen jag kom hem har vi inte pratat i telefon, jag har knappt fått sms från honom o knappt fått svar på de få spontana sms jag skickat till honom. Jag har legat lågt med att höra av mig faktiskt, inte velat skrämma bort honom.
Så för 2 dagar sedan så frågade jag honom om han hade lust att ses nån dag, käka lite, kolla film o så. Jag skrev oxå att vi kunde ta det nästa vecka iom han har sin son denna vecka, där visade jag ju ändå att jag låter de ha sin tid ihop och inte är desperat efter att ses..

Jag fick svar flera timmar senare, men inte ett ord om att ses, utan bara vad han o hans son gjort/ska göra under kvällen..
Fick ett till sms i går, då hade jag inte skickat något sen kvällen innan (svar på hans sms), inte heller där var det nått om att ses, utan bara vad han o hans son gjort/ska göra.. Han önskade mig trevlig helg o sa att vi får "höras här framöver".. Vad menas med det? Ska vi bara ha sms kontakt? Aldrig mer ses eller höras på telefon?

Jag svarade på det meddelandet o skrev lite bara vad jag ska göra i helgen o önskade de trevlig helg o att vi hörs..

Han vet om att jag inte vill bli lekt med o jag leker inte med honom... Han vill inte ses, det är konstigt..
När jag äntligen hittar nån som jag gillar o som påstår sig gilla mig tillbaka så vill han inte ses! Jag blir så trött på detta, jag kommer få leva ensam resten av livet eller ha ett förhållande där jag håller tyst om jag funderar på nått. Ett förhållande där jag är osäker på vad han egentligen vill, men så länge han inte gör slut så accepterar jag det..

Förstår inte hur andra gör, alla har ju fan hittat nån, jag har testat allt som jag skrivit om tidigare..
Gillar inte att vara enda singeln, (o nu räknar jag inte med dom som inte vill ha nån för det är skillnad) vill oxå ha det som de har, är det för mycket begärt?? Jag är ingen hemsk människa!!

Hemma

Ja, då var man hemma igen då, det känns väl skönt men ändå inte.. Jag hade gärna stannat kvar i Falköping.
Det har varit jättemysiga dagar med min syster och hennes lilla familj, vi har umgåtts, promenerat, ätit gott och störst fokus låg ju på lilla pluttan såklart.

Det var en sak som var jättejobbig som hände, men det är inget jag kommer skriva om här för det är såpass personligt och jobbigt.
Hade det varit om mig så hade jag kunnat berätta det, men när det handlar om någon annan så gör jag inte det.

I morse strax efter kl 5 så knackade syrran på min dörr och jag fick lillan hos mig, tröstade lite, vaggade, sedan var det dax för mat så satt där med henne o matade, så mysigt så!
Sedan somnade hon om o fick lägga sig i sin säng o jag somnade om vid 6:30 och fick sova 2 timmar till.

Saknar plutten så mycket, men ska åka ner snart igen, vill inte missa bebisåren.
Har en massa kort att titta på o även lite filmer, satt och tittade på korten på väg hem, vissa kort vart väl sådär, men många vart riktigt fina.

Imorgon är det dax för skola igen, det ska bli kul o träffa alla klasskompisar igen, nu har ju jag varit borta sen i fredags.
Ska sova strax så jag orkar upp imorgon.

MYS!

Igår fick jag då äntligen träffa lillplutten.
Hon är så liten och så söt, låg och sov hos mig och tittade upp ibland med sina små söta ögon.
Jag satt och pratade med henne och tillslut så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna..

Jag hade med mig bebiskorgen jag fixat med massa kläder, gosedjur, våtservetter, blöjor, salva, nappflaska, tandborstar (ja, hon får ju tänder någon gång) o massa annat bra o ha.
När jag kom in och ställde den framför syrran så såg det ut som hon skulle börja gråta och hon ville kolla i den med en gång.

Pappa och jag var hos dom några timmar, fikade, pratade, fotade och filmade, sedan åkte pappa och jag hem till honom där jag sovit inatt.

Snart ska jag ta och gå till tåget för att åka till Falköping igen och till syrran o hennes lilla familj, det ska bli roligt och mysigt att få vara där några dagar nu.
Hon orkade inte gå igenom hela korgen igår så jag sa det att jag ville gärna vara med när hon gör det så vi ska sätta oss idag.
Alltid kul o vara med o se hur hon reagerar på allt, jag har lagt ner mycket tid, tankekraft och pengar på den korgen och det var det klart värt.

Nu ska jag ta o packa ner sakerna så jag bara kan gå sedan, tur att pappa bor granne med tågstationen typ.. Hehe..
Men jag återkommer kanske ikväll när jag har lite mer mys att berätta.

Lillplutt

Nu har jag sett ett nytt (bara sett BB kort innan när hon är ganska nyfödd) kort på lillan som kom, hon är så söt och det ska bli så kul att träffa henne för första gången imorgon.
Nu är jag klar med packningen nästan, jag har lite svårt att veta vad jag ska ha med mig, har packat ner lite kläder men sedan tig det stopp.. Haha..
Jag som är van att planera packningen 1 månad i förväg, skriva ner allt jag ska ha med så jag verkligen kan se så jag får med mig allt..
Men jag trodde ju inte jag skulle åka ner förrän slutet av denna månad, ev början på nästa..

Imorgon blir det buss ner till Skövde och sedan tåg till Falköping, det var det enda alternativet eftersom tågen var helt fullbokade hela dagen imorgon..
Jag bokade även hemresan nu när jag höll på, alla resor gick på 616 kronor, buss och tåg, så det var ganska ok faktiskt.

Nu väntar jag på att min syster ska ringa men tror inte hon gör det ikväll, kanske hon ringer imorgon, jag ska fråga henne lite om resor o så där nere.

Vädret de senaste dagarna har varit knas, regn, snö, hagel, sol, blåst om vartannat..
Det har varit kallt nu, det som var så skönt i påsk och runt där..

Jag tycker det är tråkigt att ens vänner inte kan höra av sig.. Jag skriver till mina vänner o även en del släkt, men får inget svar.. Vet ju att de sett det jag skriver eftersom jag ser att de är på Facebook o skriver annat + att en blogg jag kommenterade i måste den som har bloggen godkänna inlägget.. Så att de missar mina inlägg är inte troligt så då undrar jag bara vad det är?

Men då vet jag ju det att jag inte ska höra av mig mer, kanske jag tar bort dom från FB till och med..
Uppenbarligen vill inte de ha kontakt och det är tråkigt iom ena vännen var jag ganska bra vän med trodde jag..
Släkt som inte kan svara eller höra av sig är tråkigt det med, vänner är vänner, men släkt är ändå släkt..

Jag kanske måste bli gravid för att få kontakt med vissa i släkten.. Säger inte mer, men det är den känslan jag har.
Som sagt, jag har aldrig varit gravid, är inte gravid, så jag hamnar lite i skymundan nu när allt fokus är på alla andra som får barn överallt.. Inte bara inom familjen o släkten..

Min oro att förlora mina föräldrar finns kvar tyvärr, alla sa att det inte kommer hända, men nu är jag inte så säker längre..
Om jag får barn är det inte lika spännande o roligt eftersom de redan har ett barnbarn.. Ja jag vet, jag är ego, men jag måste vara det just nu.
Det är ju typ ingen som läser denna blogg ändå så jag kan skriva vad jag vill egentligen och det gör jag för min skull.

Moster.

Den 1 maj blev jag moster till en söt liten tjej, hon ville titta ut lite tidigare då hon egentligen var beräknad till 17 maj.

Jag ska försöka åka ner så snabbt som möjligt, väntar på att min syster ska höra av sig så vi kan bestämma lite närmare om jag kan åka ner nu till helgen redan.
Eftersom vi har hemstudier nästa tisdag oxå så har jag möjlighet att vara nere lite längre än bara över en helg.

Jag är självklart glad över detta, ett nytt litet liv, synd bara att det är så många mil mellan oss..
Men samtidigt så kommer ju alla tankar.. Det kan jag inte rå för och jag är inte någon dålig människa för det..

När är det min tur? Blir det min tur nån gång?

Jag är 31 år och singel o barnlös.. Nej, jag är inte desperat, men det är väl klart att jag har en längtan..
Under alla de år jag längtat efter familj har i stort sett alla runt mig fått barn, flyttat ihop, förlovat sig, gift sig..

Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg så är jag ganska så trött på de som säger "Det kommer, det finns en för alla, ha inte bråttom"...

En sak jag tänkt mycket på under dessa månader av systers graviditet är att jag inte är mycket värd längre..
"Du som aldrig varit gravid kan ju inte veta något".. Det sårar.. Jag vet inte hur foglossning känns, jag vet inte hur det känns när bebis sparkar, jag vet inte hur det känns att föda... MEN jag vet det jag läst mig till, sett på TV (dokumentärer) och hört från mina vänner..
Jag vill bli tagen på allvar även om jag aldrig varit gravid.

Sedan så förstår jag att allt är olika för alla, det en upplevt och varit med om behöver inte en annan uppleva, men jag har lite koll ändå..

Både mamma och min syster har sagt att jag kommer bli en toppenmoster.. Men var det bara tomma ord? Jag kan ju inte veta något om barn, jag har ju inga egna..

Jag vet en hel del om barn, utveckling, pedagogik, vad som är rätt o fel (eller hur man ska uttrycka det) inom ett barns utveckling.. Men jag är rädd för att säga det..
Jag har gett min kompis M en hel del råd med hennes barn för jag såg vissa saker som inte såg så bra ut i första barnets utveckling..
Jag vet vad jag pratar om, men självklart är jag ingen läkare och uttrycker jag min oro så får ju föräldrarna ta till sig det om de vill..

Men kan jag säga detta till min syster om jag ser något med den lille? Blir jag tagen på allvar? Det är min oro.. Självklart vill jag inte vara tyst om jag ser något som jag blir orolig över.. Tänk om de inte ser det och något händer..

Jag undrar om jag är ensam med alla dessa tankar?

Nu kanske ni läsare tycker jag är egoistisk, men då får ni tycka det..
Som sagt, jag är jätteglad, hon är så söt och jag längtar ner o få gosa med henne, lukta på henne, hjälpa till, byta bajsblöjor, torka spyor...