Kaffe!

Jag jobbar ju då på Willys i Skövde som demonstratis, lagar mat och fixar för att bjuda kunderna på.
Denna vecka bjuder jag på kaffe och mörk choklad och idag drack jag en si sådär 4-5 muggar kaffe på ca 4 timmar, det är vad jag dricker på en månad annars...

Jag har nog pratat 3 gånger så snabbt än normalt idag, det känns även som att alla andra pratat 3 gånger så långsammare än normalt..

Även mina tankar har gått i superfart idag, men det gjorde ju bussresan hem ganska intressant.. Har nog aldrig tänkt så många tankar nånsin som jag gjorde ikväll under bussresan..

När jag stod o väntade på bussen så kom det ju andra bussar före..
"DärkomenbussmenjagskaintetillSkara"...

Sedan kom då bussen och jag klev på..

Det var ju ganska mörkt ute så jag såg inte så mycket vart vi var..

"Vartärvinutro?Ahidenkorsningen"

Åkte en liten bit till och då vart det helt plötsligt:

"Åååhhh viiilket fiint träääd" (väldigt långsamt) när vi åkte förbi ett träd med massa ljus i..

Sedan var det igång igen..

"Vartärvinudetärsåmörktute"

Jag tror jag kom upp i något slags rekord i antal tänkta ord på 30 minuter..

"MenärviredaniTöreboda?Nejdärärmackendåskajagavstraxbästochtryckapåknappen"

Som sagt, det var en väldigt intressant resa hem.. Haha!

Jag kämpar..

Jag kämpar varje dag mot tårarna och det onda i magen, tårarna som kommer när man känner sig som en värdelös människa, magontet som kommer när man inser att det aldrig kommer hända mig..

Att se alla runt om få barn, förlova sig, bli sambos, hitta partner, gifta sig, samtidigt som man sitter ensam med bara misslyckade förhållanden bakom sig är inte lätt.

Det blir allt svårare och svårare att känna glädjen som man måste känna, när släkt och vänner är med om detta.
Man måste glädjas med andra annars är man en så dålig människa, detta har jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg oxå.

Att folk säger "Det kommer" är bara som ett slag i magen! Vad vet folk om det? Sedan att alla som säger så redan har allt eller något av detta är än värre.
När någon säger "Ha inte så bråttom" så funderar jag på hur många år man måste vara singel för att inte bli klassad som desperat??
Jag var singel i 3 år innan jag gick in i ett förhållande, men även det sket ju sig för han var inte klar med sitt förflutna.

Jag går på dejter, men det kanske man inte ska göra? Han kanske kommer o ringer på min dörr? Skulle inte tro det.. Klart jag måste dejta om jag vill träffa nån, men det gör mig väl inte till en desperat person?

Jag har gett upp tanken på sambo, barn, gifta mig o allt sånt.
Ja, det var jag som lämnade N, men ska jag ha någon bara för att ha någon? Nej, jag funkar inte så, jag måste ha någon som är bra för mig.

Är jag för kräsen??
Ska jag leva med nån resten av mitt liv måste jag ha lite krav..
Men har inga höga krav alls, bara att han ska vara längre än mig, välvårdad och vara klar med sitt förflutna, det borde väl stämma in på de allra flesta?

Kan bara säga såhär, jag är inte desperat, men jag har inte hela livet på mig att få barn och allt sånt, jag fyller snart 33.
Ja, det finns många som skaffar barn sent i livet, men jag vill inte vara 40 vid första barnet.