Sova..

Vill jag göra nu så ska väl ta och stänga ner allt och krypa ner under täcket.
Jag åkte iväg till Farsta, det var en lugn resa, läste lite och lyssnade på musik, väl framme handlade jag det jag skulle ha. Det var inga dåliga priser de hade, men slår man ut det så är det egentligen inte så dyrt..
Sedan åkte jag hem och stekte pannkakor, åt dom och kollade på film, pratade lite med vänner och lekte på Facebook innan jag satte igång att göra lite smycken.
Vart 2 armband och en ring ikväll, gick ganska smidigt men det tog sin lilla tid, men jag är nöjd med resultatet på armbanden iaf. Ringen var ett test för att se hur det fungerade att göra ring i memorywire så avsluten vart inte riktigt så bra. Men övning ger färdighet har jag hört att det heter.

Pratade med pappa och mamma idag och bägge kommer på anhörigutbildningen den 7 maj, kanske att min syster kommer oxå.
Pappa kommer redan den 6 maj och stannar här över natten, sedan kanske mamma kommer och hälsar på efter utbildningen den 7.
Jag tror att vi kanske måste sitta ner och prata efter så då kan vi ju lika gärna sitta här hemma istället för på ett fik.

Nu är det dax för sängen.

En ny dag.

Idag är det en ny dag, nya tag och en resa till Farsta är inplanerad, ångestmoment men jag måste. Det har gått ganska bra att åka dit det sista, men det är för att jag kom på att jag slapp åka genom Hökarängen.
Jag åker pendeln ända till Farsta strand o byter till tunnelbanan där o då är det bara nästa station som Farsta ligger.
Istället för att åka till T-centralen o byta där o åka tunnelbana hela vägen så är detta mycket smidigare och mindre ångestframkallande.
Men vi jobbar ju med att gå emot känslan så jag får öva idag då.

Jag ska köpa säkerhetsnålar och elsatiskt band så jag kan göra lite smycken ikväll igen, har kommit igång nu, gjorde halsband och örhängen igår och halsband och armband i måndags.
En kompis ville köpa ena armbandet så ska ta med det imorgon till Liljeholmen för o visa upp det.
Sedan vill en annan kompis ha något oxå, men han är kille och jag har inte börjat med killsmycken än, men haft funderingar på det länge så kanske dags nu.

Idag ringde polisen mig så på fredag kl 9 ska jag in på förhör angående anmälan jag gjorde mot M när jag bodde hos henne. Så få se vad som händer nu, antagligen inte så mycket, men jag har ju bevis på att hon hotat och trakasserat mig om det skulle behövas.

Har funderat mycket på hur jag ska göra med detta med individualterapin, jag kommer inte orka med att gå där längre om det ska vara så var o varannan gång som det vart i måndags.
Smsade lite med J om det som sagt och han tyckte jag skulle ta upp det med mina gruppledare och jag funderar på att göra det imorgon. Måste ju få sagt det jag känner till någon som kanske kan hjälpa mig.
Men då är det ju det att alla tycker han är så bra o kompetent o allt sånt och då kommer alla ifrågasätta mig o så o det vet jag inte om jag orkar.
Få se imorgon nu då hur det går, ska våga ta upp det annars händer det ju aldrig nått..

Nu ska jag ta och slänga på mig lite kläder och bege mig till pendeln och åka iväg, hoppas jag hittar det jag ska.
Har bara med mig pengar så det räcker till det jag ska ha, annars är det risk att jag handlar för mycket.. Panduro är farligt att gå in i.. Haha..
Det räcker att jag handlade lite för mycket på Pärl och smyckesmässan.. Men jag har ju användning av allt + att jag får antagligen sålt en del oxå.
Återkommer kanske när jag kommit hem om jag har nått att berätta om resan till och från Farsta..

Jag undrar..

Om det är meningen att ens psykolog ska få en att må sämre? Att ens psykolog ska få en till att tröstäta och/eller röka? Att man ska må så dåligt när man går därifrån att allt känns hopplöst och man bara vill ge upp allt?
Jag kan ju nu lugna mina nära o kära med att jag inte har rökt iaf, men tröstäta ligger nära till hands just nu. Vet inte vad som är värst, täppa till med socker eller röka..
Nu kommer ju även en liten bekännelse, men jag är 30 år och får göra vad jag vill. Ja, det händer att jag röker... Det händer på krogen och när jag är stressad eller upprörd, men det händer sällan, väldigt sällan, så sällan så det är ingen idé att jag ens köper ett paket själv för det tar aldrig slut ändå..

Jag var nära till tårarna hela vägen hem, smsade med J lite för han är ju ändå insatt i detta, han vet hur jag har det och han kan svara på ett bra sätt.
Jag känner åter igen att jag vill avsluta individualterapin, men det går inte, jag måste gå kvar där ett tag till, men jag tycker inte att det ger så mycket när det blir så här som idag.

Nu har jag 1 vecka på mig att fundera på allt.

När jag kom hem så gick jag och handlade lite mat, letat febrilt efter säkerhetsnålar, men finns ingenstans att få tag på.. Kan finnas på Coop här i centrum så ska kolla det imorgon.
Kom hem, kollade hobbykatalog efter säkerhetsnålar, hittade att de hade, men orkar inte åka ända till Farsta idag.. Ska kolla Coop allra först o finns det inte där så får jag ju åka iväg, antingen till Farsta eller Sollentuna.

Nu sitter jag o pysslar lite med mina nyinköpta pärlor o annat som jag köpte i lördags när jag o min kompis var på Pärl och smyckesmässa på Lidingö.
Ska se om jag inte kan fixa ihop ett o annat smycke idag om jag har tålamod..

Dagen.

Förstår inte hur svårt det ska vara att komma upp på morgonen..
Hur många timmar jag än sover så kan jag bara inte gå upp när klockan ringer och det är riktigt jobbigt.
Inatt kunde jag dock inte somna så sist jag kollade på klockan var hon 02:59, men slocknade ganska så snabbt efter det sedan.
Idag när klockan ringde så var jag knappt vid medvetande så jag snoozade i 2½ timma innan jag tvingade upp mig för att hinna med pendeln senast 12:28.
Jag hann med den gott o väl, hade ändå ca 45 minuter på mig hemma innan jag skulle gå, men ändå, att inte komma upp innan 11 är inte bra.

Kom fram till Liljeholmen o gick på mötet som vanligt, vi pratade om allt o inget typ.
Sedan åkte jag hem, gick in och beställde en kebabrulle på vägen hem och när jag väntade på att den skulle bli klar så kom det in 2 poliser som hade beställt mat.
Kunde ju inte låta bli o kolla lite extra på den manlige polisen.. Hehe..

Gick hem o åt och började kolla på en film, har pratat med lite vänner ikväll, en del med B oxå, vi har inte haft kontakt så mycket på ett tag nu iom han varit dålig. Men nu är han frisk nästan och vi pratade lite om att han ska komma upp o hälsa på och det är inte omöjligt han gör det. Ska bli så kul att träffa honom.

Inatt ringde M förresten, han som ska bjuda ner mig till SRF i år, han ska fixa biljetter när han fört över pengarna till sitt konto. Ska bli så kul att åka ner o träffa honom igen och gå på SRF med en bra person.
Jag var ju där förra året med exet P och det var en katastrof iom hans fd fru var där o han sprang ju till henne så fort hon ville..
Så jag var ledsen o besviken större delen av veckan och det dåliga vädret gjorde inte saken bättre...

Men nu ser jag fram emot en mysig och bra vecka med M och massa bra musik och jag har beställt toppenväder och även "x-fritt".. Haha..
Finns ju en stor risk att både C och P är där med sina nya flickvänner/sambos.. C´s nya tjej hälsade jag ju på förra året så det bryr jag mig inte så mycket om.
Men jag vet ju inte hur jag kommer reagera om jag ser P med hans nya sambo (jajjemen, de ska flytta ihop redan).

Men jag fick ett bevis på att jag verkligen lagt honom bakom mig och det var så underbart skönt att få det beviset.
Åkte ju igenom Örebro både på väg ner till pappa o hem från honom och det är i Örebro P´s nya tjej bor (än så länge) och hade inte en tanke på att det var där hon bodde.. Det slog mig när jag klev av tåget hemma i måndags kväll...
Då kom jag på att hon bodde där.. Så skönt att jag kunde åka igenom utan att tänka en massa.
Hade det varit för kanske 3-4 månader sedan så hade jag ju tänkt en massa om dom o henne o så när jag åkte igenom Örebro.

Idag har jag gått omkring och lett mest hela dagen känns det som, det är så underbart!!

Imorgon är det dax för individualterapin igen, sedan ska jag hem, fixa lite innan jag åker iväg o handlar. Ska "storhandla" tänkte jag, ska få skjuts hem av en vän så jag slipper bära allt på bussarna och hela vägen hem sen.

Nu är det dax att sova, ska slänga igång filmen och se om jag orkar se klart den innan jag somnar.

Hemma igen.

Ja, då var man hemma igen och vardagen lunkar på.
I måndags var det kaos när jag skulle hem, inget fungerade.
I söndags så bokade vi biljett hem, pengar drogs från pappas konto men jag fick ingen biljett, hade beställt smsbiljett.
Så vi sa det att vi måste ringa SJ på måndagen och fråga vad som hänt om inte biljetten kom under natten.

Måndagen kom men ingen smsbiljett dök upp så då ringde jag SJ, men gav upp ganska snabbt då det var mer än 45 minuters väntetid.
Mailade till dom, men svar därifrån är ju inget o räkna med.
Då ringde jag SJ igen och nu sa de att det var mer än 45 minuters väntetid men jag hade plats 4, så jag väntade ändå och efter bara några få minuter fick jag pratat med en tjej.
Hon sa det att köpet var avbrutet och att pengarna gått tillbaka, då frågade jag om det fanns plats kvar på det tåget och det fanns det. Hon ville gärna att jag skulle boka hos henne, men jag vägrade, det vart ju dyrare.

Så jag skulle in på nätet o boka igen, men nu fungerade inget, det var så segt och helt omöjligt att komma fram.
Jag vart frustrerad och visste inte riktigt vad jag skulle göra, jag ville inte ta medicin för en sån sak nu när jag klarat mig utan i minst 1 månad.
Jag skulle ha tagit Atarax när jag kände att jag borde det, men dumt nog så sket jag i det.

Efter ett tag så tog frustrationen över, jag hade ett starkt behov av att få utlopp för allt och jag är glad jag inte hade nån rakhyvel där då för det var riktigt illa.
Istället så slet jag tag i håret och rev mig ner i ansiktet, tog bort mina händer och hade blod på handen.
Hade rivit sönder mig på bägge kinderna, som tur var inga stora märken, men de syns..

Pappa såg allt och han visste ju inte hur han skulle reagera o agera så han sa till mig att jag var dum och då vart jag ännu mer förtvivlad.
Jag sa det att han måste komma den 7 maj på anhörigutbildningen för att han ska veta hur man ska göra o bemöta mig i situationer som denna.
Han frågade mig vad han ska göra och jag sa det att jag inte vill bli kallad dum iaf, utan han ska bara säga att det kommer att gå bra o sånna saker.

Efter en liten stund så lugnade jag ner mig och vi bokade en biljett, nu funkade det som det skulle.. Trodde jag.. Pengarna drogs men jag fick ingen biljett..

Så då ringde jag SJ igen och satt i kö länge, men jag gav mig inte, efter 30 minuter bröts det, jag ringde upp igen men det bröts igen efter bara nån minut, jag ringde igen, det bröts igen och jag vart irriterad.
Ringde upp igen efter en stund o då fungerade det och efter ett tag fick jag prata med en tjej där som kunde hjälpa mig på ett jättebra sätt.
Hon pratade med mig och även med pappa och förklarade hur allt låg till och vad som hade hänt.

Min senaste bokning låg kvar så nu fixade jag det med henne så hon fixade biljett o allt.
Hon var jättebra, förklarade på bra sätt och kunde verkligen ge en förklaring till allt som hänt och gav mig en mailadress till Paynova som pengarna går igenom så de kan ge pappa tillbaka sina pengar han lagt ut.

Efter en liten stund fick jag smsbiljetten och det var så skönt, nu hade jag garantin att komma hem. Eller ja, garanti har man ju aldrig, men en biljett är bättre än ingen biljett.

Så kl 19:11 i måndags så gick tåget och det var skönt att vara på väg hem igen.

Det satt en tjej intill mig o vi pratade lite, hon såg att jag hade en mobilladdare med mig och frågade om hon fick låna den.
Sedan satt hon lite på Facebook, lånade min dator ett par gånger.

Jag kom hem vid midnatt, köpte en sallad på Pressbyrån som jag åt upp på pendeln hem för att slippa vara vaken mer än nödvändingt.

Kom hem o det var skönt att sova i min egna säng även om det bara var 2 nätter i pappas soffa.

Tisdagen så var jag på jobbcenter på morgonen, kollade lite i platsjournalen (tidningen) och skrev upp nått jobb.
Kl 10 hade jag tid på soc, skulle träffa min socialsekreterare första gången så kom dit o sen fick jag komma in.
Det var en trevlig tjej jag fick, lätt att prata med o allt sånt.
Vi pratade om min situation nu, jobb, hälsa, psykisk hälsa o allt sånt.
Sedan kom vi in på det med jobbcenter och hon frågade hur jag såg på det, om det gav mig nått o jag sa som det var att det känns meningslöst att gå dit, jag får ingen hjälp ändå o jag kan ju allt.
Då sa hon att jag slipper gå dit och det var så skönt att höra.
Så nu ska jag sitta hemma och söka jobb i min egen takt och slippa stressen och pressen på jobbcenter.
Hon pratade även om min behandling, att den går före jobbcenter och det är ju ett måste att jag går den för att bli frisk.
Så skönt att ha en förstående socialsekreterare, behövde inte ens förklara en massa för henne.

Efter det så gick jag hem o slappade, kollade på lite film och pratade med vänner, lagade lite god mat och åt alldeles för mycket vitlökssmör.. Haha.. Min mage var inte så glad på mig resten av dagen.

Idag har det varit en lugn dag, sov länge, sedan tagit det lugnt, lagat mat och nu på kvällen gjorde jag chokladmuffins..

Ska väl sova snart, upp imorgon och åka till Liljeholmen, tänkte försöka komma iväg i god tid.

Dop.

Igår var det då dax för tvillingarna att döpas.
Kl 9:30 började pappa o jag vår resa mot Frillesås, det gick smidigt och var inte så mycket trafik, men vi fick ju några långsamma framför oss såklart så jag började känna lite stress där ett tag.
När klockan började närma sig 11 och vi inte var framme än så kände jag oron komma, alla tankar, jag gillar inte att vara så sent ute.
Det skulle börja 11:30 så jag hoppades ju på att vi skulle hinna.

Runt 11:20 svängde vi in till kyrkan o hoppade ur bilen, alla var framme redan och på plats, tror det kom någon samtidigt som oss.

Sedan så började det då, det var gudstjänst oxå så det vart så långdraget, barnen som var med började ju få spring i benen och kunde inte sitta stilla.

Dopet var jättefint, tvillingarna var så snälla genom hela dopet och övrig tid, inte ens när de fick vatten på sig så gnällde de.
En av dom gnällde lite en gång men det gick över efter en liten stund bara.
Tog en del kort och filmade, men som vanligt så funkar det inte att ta kort med min kamera i kyrka så det vart några mörka kort tyvärr. Men jag har bett min ena kusin att skicka över lite kort till mig och jag har fått några stycken nu.

Efter dopet så var det dopfika och presentöppning, mycket fint i paketen, pengar, kläder, sparbössor, ramar mm.

Satt och pratade med kusn N och hon frågade om jag skulle komma hem o kolla hur de bor nu, pappa var ju där o gjorde om, byggde ut o så för ett tag sedan.
Så pappa och jag åkte dit efter dopet, han stannade inte så länge, men jag stannade ett tag o pratade, det var ju ändå 1½ år sedan jag träffade dom så.
Sedan så kom han och hämtade upp mig, vi kollade lite på korten från dopet innan vi åkte hem till Floby igen.

Trött på kvällen, men det var en riktigt bra dag och kul att träffa alla igen, alla gamla o nya.

En rolig resa.

Måste bara berätta vad som hände på tåget.
Framför mig satt en liten tjej med sin mamma, tjejen kan väl kanske ha varit i 4-5 års åldern, såg aldrig henne riktigt så svårt att avgöra.
Men hon satt och tittade på Lotta på Bråkmakargatan och levde sig verkligen in i filmen, satt och kommenterade och så.
Sedan så var det den scenen där Lotta stjäl grannens cykel o susar iväg nedför backen o in i buskar. Då nästan skriker den lilla tjejen "Man styr med handtaget"! Jag hade svårt att hålla mig för skratt.

Sedan var ju bilfärden med pappa ett äventyr det med, vi åkte förbi hästar, pappa pekar på hästarna och säger "Där är det hästar" och börjar gnägga!!! Jag var så glad att jag inte hade nån vän eller ännu värre.. pojkvän.. med i bilen..

Sedan kom vi hem till pappa, jag träffar på A på parkeringen o vi sa att vi skulle ses senare på kvällen.
När jag kommer in till pappa så sitter vi här vid våra datorer o lyssnar o kollar på min DVD med afrikanska musiken o dansen.
Pappa tar fram gitarren o sjunger o spelar allt annat än bra.. Ganska högt oxå så jag tror hela byn hörde..
Nu är han på fest i källaren, det var gårdsstädning här idag så de festar lite ikväll.

Om ca 10 minuter ska jag gå iväg, det ska bli kul.

Uppdatering

Nu har det snart gått 1 månad sen jag skrev sist men orken har bara inte funnits här..

Ska försöka uppdatera er lite..

Vi kan ju börja med dagen jag skrev sist..
Åkte ju då iväg för att träffa min kompis för att "springa" ångestloppet, vi träffades på söder och promenerade iväg till stället vi skulle vara.
Jag tror vi såg lite vilsna ut där vi stod, visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen + att det var massa videokameror överallt då TV var där o även radio tydligen.

Men tillslut så gick vi fram och fick våra nummerlappar och ställde oss beredda för att rusa.
Det vart uppvärmning, men vi kände inte riktigt att det var våran grej att stå mitt på gatan och gympa så vi stod still (och drog förmodligen mer uppmärksamhet till oss än de som gympade)..
Sedan gick startskottet o vi joggade iväg de 209 metrarna som loppet var, det tog ett par minuter innan vi var i mål.

Vi fick diplom och stolta som vi var så fotade vi oss när vi höll upp diplomen.

Sedan så gick vi lite i affärer innan det var dax att åka hem.

På kvällen sen så vet jag inte vad som hände, men jag fick nån dipp där, lyssnade på lite musik och började tänka lite för mycket. Jag lyssnade på en grupp där en av medlemmarna dog förra året och det var nog det som gjorde att det satte igång.

Sedan så fick jag ett mail från mamma som gjorde att jag vart mer ledsen då jag kände att hon låter min syster skriva vad hon vill om mig på nätet men att jag inte får blogga om att jag är besviken..
Så jag mailade tillbaka och skrev vad jag tyckte och tänkte, det var inget elakt mail, men ganska rättfram.
Sedan kunde jag bara inte sluta.. Jag höll på till 1 på natten, pratade med B som stöttade mig och det var skönt han ringde.

Veckan gick och torsdagen kom, mötet som vanligt, vi pratade om loppet och om allt annat vi brukar prata om.
Denna torsdag var det våffeldagen, så jag hade med mig våffeljärnet för jag skulle till J efter och äta våfflor, så jag hade lite o släpa på.

Efter mötet hade jag 2½ timma att fördriva i Liljeholmen, så jag strosade i affärer, fikade lite o satt o läste innan jag åkte ut till honom.

Vi satt o pratade några timmar innan det var dax att äta, vi förberedde allt o sen satte han sig med datorn o jag fixade maten.
Åt goda våfflor, men som vanligt lite för många..

Sedan så var det dax att sova, han somnade nästan med en gång som vanligt o jag låg vaken o tänkte för mycket..

Dagen efter var det dax för psykologen igen.

Det har varit ganska så lugn månad, haft lite meningsskiljaktigheter med psykologen, men det har alltid löst sig, han o jag är lika envisa så det är ju inte konstigt..
Men jag fungerar inte när nån pressar mig o det vet han, så det är oftast det som händer att jag känner mig pressad och då blir jag avig.

Pratat mycket med B, vi har pratat en hel del om att ses, men det blir aldrig av och nu är han sjuk stackarn.. Pratade med honom i telefon och han är helt täppt och hostig.

Den 10/4 åkte jag hem till J igen, han jobbade hemifrån den helgen, hade jour, så jag satt där o höll honom sällskap.
Vi pratade en hel del mellan hans jobb och han fick boken jag köpt till honom o han vart så glad så. Den är ju på tyska så nu får han öva upp sin tyska.
Vi köpte hem pizza och åt innan vi kollade på film, jag hade med mig Låt den rätte komma in, han hade läst boken men inte sett filmen.
När den var slut så diskuterade vi den ett tag, vi hade väl typ samma åsikt, att boken var bättre o i filmen hade de utelämnat en hel del från boken.

Sedan så gick vi o la oss, pratade lite innan han somnade, jag låg som vanligt vaken, nu somnade jag inte förrän efter 3 nån gång.
Dagen efter så började han jobba vid 8, men han kom tillbaka emellanåt o sov lite mer o så, sedan gick han upp o jag drog mig till kl 11 typ.

Han satt o jobbade o jag satt o kollade igenom alla mina papper inför psykologen på måndagen.
Sedan vet jag inte riktigt vad som hände, men han pratade i telefon med sin kollega och sa att han skulle fika kl 15 och för första gången så kände jag ett styng av svartsjuka.. Det har jag inte gjort innan då jag vet vi bara är och kommer förbli vänner. Så det var lite jobbigt, jag visste ju inte vem/vilka han skulle fika med, men i mina tankar så var det ju en annan tjej..

Jag gick in i sovrummet o la mig på sängen lite och tänkte på allt.
J kom in och frågade om jag var ledsen o jag sa att jag var lite ledsen.
Då frågade han om jag ville vara ledsen ensam eller tillsammans, jag sa tillsammans, så han kom o la sig intill mig o frågade vad det var.
Jag berättade allt, hur jag kände o att alla avrått mig från att berätta och att även jag var tveksam till att berätta iom jag inte ville förlora hans vänskap.
Men han sa att han inte kommer sluta vara min vän och det var så skönt att höra och han sa även att jag var stark och modig som vågade berätta en sån sak.

Vi låg kvar o pratade om detta o massa annat tills han var tvungen att börja förbereda för att gå o fika. Det var ingen tjej han skulle fika med utan det var ett par bekanta bara.
Jag packade min väska och gjorde mig redo att gå oxå, han kramade om mig och sa att det kommer ordna sig.

Sedan åkte jag hem och slappade.

Veckan har gått smidigt, gått på mina möten, sökt lite jobb, träffat folk, gruppen har varit riktigt rolig det sista, vi har pratat o skrattat och det är så skönt.

Jag pratar fortfarande inte med min syster, känner inte att jag är redo för det, vill inte säga en massa saker jag kommer ångra sedan så då är det lika bra att låta bli. Hon får ta kontakt om hon vill, men jag kommer inte göra det. Jag är fortfarande sårad o ledsen över allt det hon skrev om mig.
Pratade med mamma för ett tag sen ang anhörigutbildningen och sa det att jag vill att syrran kommer oxå så hon skulle prata med henne.
Sedan pratade jag med mamma i helgen o då frågade jag om hon frågat syrran o det hade hon och hon kan tänka sig att gå den. Det är ju jättebra, då kanske hon kan se att det inte är mitt fel att jag är sjuk, att det inte är jag som "gett" mig sjukdomen. Att det är något jag inte kunnat styra över, jag tror inte hon inser det just nu om inte pappa pratat med henne för han vet ju vad detta innebär.

En rolig sak som hänt är att jag tog upp kontakten med en gammal dejt jag hade när jag bodde i Skövde, M från Bromölla, tror jag skrev om honom i början av bloggen.
Jag hade funderat länge på att kolla upp ett nummer jag hade till en M i min mobil för jag visste inte vem det var.. Men jag hade ju mina misstankar.
Men det vart aldrig av och jag tänkte inte på det förrän tills i måndags den 12/4, då kollade jag upp det o det var som jag misstänkt.
Men inte nog med det, jag såg då att han fyllde år den dagen, man ser det när man söker efter nån på hitta.se.
Så jag skickade iväg ett grattis sms till honom o han trodde först det var hans bror, men det var det inte. Han var riktigt glad o förvånad att jag hörde av mig.
Vi har inte haft nån kontakt sen SRF förra året så det är ett tag sedan.
Sedan var det även lite lustigt att han bara samma dag o dagen innan tänkt på mig o letat efter mig på vissa sidor på nätet utan att hitta mig.
Så vi smsade en del o sen ringde han upp o vi pratade, han vill bjuda ner mig till SRF iår, det vore jättekul, men det är ju bara om han kan få tag på biljett till mig nu, det kan ju bli svårt.
Men han pratade om att han kanske skulle upp hit på Sonisphere, så då kan vi ju ses då om vi inte ses innan, det ska bli kul.

Just nu sitter jag på tåget ner till Falköping och ska till pappa, har åkt ca 1½ timma redan, är framme strax innan 15 och klockan är nu snart 12:40.
Imorgon ska jag få träffa mina nya kusinbarn för första gången, det ser jag verkligen fram emot, de är så söta.
Första tvillingarna i släkten, det är hemskt kul.
Imorgon ska de döpas, jag har gjort dopkort till dom, hoppas de blir nöjda (eller ja, det vet jag ju inte än på några år, men jag hoppas deras föräldrar blir nöjda.. Haha).

Har sagt detta så många gånger nu, men nu ska jag verkligen skärpa mig, det händer ju alltid saker nu i mitt liv så jag har alltid nått att skriva om.