Bikini

Mamman : Vi ska köpa en bikini.
Sonen 3-4 år : Jag vill inte ha någon bikini!!!
Mamman : Nä, men jag vill ha en..

Ibland är det riktigt roligt att gå i affärer.

Vårdcentral och systembolag.

Ja, det är ju nästan samma sak.. Haha..

Igår var jag på vårdcentralen då jag misstänker uvi igen, haft det hela helgen och nu vart jag så trött på att det aldrig gav med sig..
Så jag kom dit, anmälde mig, sedan fick jag gå till labbet o ta nummerlapp där för att lämna prov.
När jag satt där med min rosa nummerlapp och försöker att inte tänka för mycket på rinnande vatten o så så hör jag en röst.
En man som står intill mig, en äldre man, han säger att vi kan byta nummerlapp för han hade inte sett att jag var där innan honom och hade då tagit en lapp innan han anmält sig i kassan.
Det var jättegulligt, det var bara 1 nummer före han hade, så det hade inte spelat mig nån roll, men han ville så gärna byta.

Så kom jag då in till läkaren, en akutläkare, provet hade inte visat på några starka tecken på uvi så de var tvungna att skicka iväg på odling innan jag kunde få medicin..
Jag har klunkat i mig tranbärsjuice sedan i torsdags och kanske det är det som gjort att testet inte visade något iom bakterierna inte får ordentligt fäste..
Så jag får svar i eftermiddag eller imorgon, så tills dess får jag gå med sveda o värk.. Man får ju ont i magen ibland vid uvi oxå..

Efter vårdcentralen var jag i skolan en sväng o sedan efter skolan ner på stan för o köpa mig några öl på bolaget.
Står i kassan o framför mig står en ung tjej med barnvagn.
När jag betalat så står hon o lastar i sina flaskor, hängde påsarna på barnvagnen, barnet satt inte i och vagnen tippade bakåt..
Allt verkade ju ha gått sönder i hennes flaskor..
Lilla flickan tittade på golvet och konstaterade att det var glas där, sedan fick hon sätta sig i vagnen.
Började prata med mamman, just om att det är nog inte första gången detta händer på ett systembolag, man tänker inte på att vagnen är lite lättare utan barn i..
Sedan så vart det lite prat om Barbapappa, dottern hade gosedjur med dom o hon tappade en som jag plockade upp. Då berättade hon för mig att det var Barbapappa Skön (tror jag den hette) och jag tyckte det var bra att hon påminde mig om namnen då jag glömt bort alla.
Så pratade mamman o jag lite om det att saker kommer tillbaka, som just Barbapappa, det fanns ju när vi var små också.

Sedan så sa vi hej då och jag gick hem, såklart så lyckades jag tajma broöppningen.. Ganska komiskt egentligen, jag lyckas alltid med det..
Men så igår så gick jag ju då o tänkte att kanske jag klarar mig den här gången iom jag bara skulle upp till stora vägen o sen över bron..
Sedan så tänkte jag att det ultimata är ju om jag hör plingandet redan när jag är nedanför stora vägen så jag slipper tvärnita som jag fick göra sist när plingandet började precis när jag var vid signalstolpen... Haha..
Precis när jag tänkt klart tanken så.. Jomenvisst.. Där kom plingandet.. Haha.. Jag började skratta för det var ganska kul..
Så det var bara o gå upp till vägen, ställa sig o vänta, titta på alla segelbåtar som gled (nåja, körde för motor) förbi under bron o längta ut själv...

Helg.

Nu är helgen över för den här gången, tur det kommer fler helger..
Det var den trevligaste helg jag haft på länge, jag slapp sitta ensam, både på lördagen och söndagen vart det spontana träffar med vänner.
Lördagen kom en kompis o hälsade på på kvällen, vi satt o tjötade, skrattade o bara hängde.
Dagen efter så vaknade vi vid 9 o hörde hur det regnade ute.. Jippi..

Söndagen så satt jag bara o slappade när han åkt hem, pratade med en framtida dejt på MSN o spontant kom vi på att vi ville fika..
Så då vart det en fika kl 16 inne i stan, satt på fiket i 5 timmar innan vi gick o tog en pizza, det var gott.
När vi var klara så följde han mig till porten o sa god natt.

Kom hem vid 22:45 o satte mig vid MSN o väntade på att han skulle logga in o säga han kom hem o 20 minuter senare så loggade han in. Så sa vi god natt igen o jag la mig.
Slocknade ganska så snabbt efter att ha varit ute, är ju inte van att hitta på saker på helgerna.

Gevalia

När du får oväntat besök.

Mamma Mu och Kråkan.

Eller, nåja, Kråkan bara.. Mamma Mu var väl i hagen.. Hehe..

Jag stod o väntade på bussen hem idag och såg en kråka på andra sidan gatan.
Han hade fått tag på en hamburgerkartong från typ McDonalds, kartongen var stängd men han skulle in till varje pris..

Han tog tag i den med näbben o använde även klorna till o försöka öppna den.
Efter ett tag så lyckades han och då sprang han några steg med kartongen över huvudet.. Haha!!

Så låg kartongen upp och ner och han ville ju vända på den o efter ett par försök så hamnade den rätt o han kunde picka i sig det som var kvar där i.

Sommar.

Idag är det sommar ute, klockan är snart 10 och det är redan 18 grader varmt typ, så härligt.

Det som är mindre härligt är att jag är så ensam just nu, eller, ja, jag känner mig ensam, alla andra har sina barn och/eller partners att hitta på saker med och ingen har tid eller vill hitta på något.

De har även vänner att hitta på något med, men jag ingår inte i den vänkretsen och därför sitter jag bara ensam hemma och ugglar.

I fredags så slängde jag ut en förfrågan på Facebook om någon ville ses o käka glass här på lördagen.. Jag har inte råd att sitta o ringa runt eller skicka sms till alla så detta är ett smidigt sätt..
Jag fick ett svar, från en vän som inte kunde just den dagen, men annars var det ingen som ville eller skrev något... Men det är ju för att det skulle vara här i Södertälje iom jag inte kan ta mig någonstans och det är ju så jobbigt och så långt att åka hit ut.

Så det är ju bara så, ska jag träffa mina vänner så får jag allt se till att ha SL kort så jag kan ta mig till dom.. För det är som en vis man berättade för mig på Facebook häromdagen.. Det är längre från Stockholm till Södertälje än från Södertälje till Stockholm o jag tror bannemej det stämmer..
För jag ska ju åka till mina vänner, men de inte till mig, tror de på nått vis att det är kortare för mig att åka till dom då?

Jag har en kompis som skrev till mig och tyckte vi skulle fika, bara det att hon bor neråt landet, där jag bodde förut typ så vi kan inte ses förrän jag kommer ner o hälsar på.

Nu är det snart midsommar oxå o jag har haft ångest länge nu inför den helgen, jag kommer få sitta ensam.
Jag är bjuden på dop den helgen uppe i Sundsvall, men det är en bit o åka.. Sedan vet jag inte hur jag skulle trivas där uppe heller ärligt talat.
Syrran ska inte upp, mamma vet jag inte, men jag tror jag skulle känna mig väldigt utanför faktiskt och även fast syrran inte ska upp så kommer ju fokus ligga på att hon har fått barn.. Jag är singel, barnlös och vill inte stå o prata om henne, vill inte få frågan "Ja, men du då"?..

Nä, så då sitter jag nästan hellre ensam på midsommar, jag har gjort det förr och jag kan göra det igen.

Vet att jag målar Fan på väggen nu, men sån är jag, jag vet ju att de som fått barn o lyckats hitta en partner är mer intressanta än en singeltjej på 31½ år.

Nåväl.. Man kan ju sammanfatta detta inlägg med att jag är väldigt ensam just nu och att jag inte har något liv.

Förstår inte..

Jag undrar hur alla andra gör? Hur lyckas de?

De senaste killarna jag träffat har sagt att jag är en underbar tjej, att jag inte ska ändra på mig/förändra mig, att jag är rolig, charmig, sexig, trevlig, har bägge fötterna på jorden.. MEN.. Så kommer det där "Menet"
Jag gillar inte det ordet, det borde bannlysas tycker jag..

Jag gör ju uppenbarligen inget fel så är det då att jag bara träffar killar som har svårt för känslor?
De tycker ju jag är en så otroligt bra person, men vart tar det stopp för att känslor ska kunna uppstå?

Jag har förändrat mig jättemycket efter senaste förhållandet för drygt 2 år sedan, nu ligger jag lågt när jag träffat nån.. Bombarderar inte med sms, tjatar inte om att ses, håller mig cool helt enkelt.
Hade ju förstått att killar backat om jag hållit på så, men det gör jag ju inte..

Nu trivs jag med mig själv, jag är lycklig för första gången i.. ja.. kanske hela mitt liv, jag är jag nu helt enkelt.
Att det ska vara svårare att hitta någon nu när jag mår bra än när jag mådde dåligt..

När jag mådde dåligt så vart killar intresserad av mig, jag hade förhållanden, kanske inte alltid långa, men jag hade någon att kalla pojkvän iaf..

Jag ska kanske må dåligt igen för att slippa vara ensam resten av livet?

Men hur ska jag kunna gå från att må jättebra till att må jättedåligt? Nu kan ingen kille få mig att må dåligt längre efter vad som hände för drygt 2 år sedan.. Att bli dissad är min vardag nu och jag har vant mig, hemskt att säga, men jag har blivit van vid att få nobben gång på gång.. Det svider till nån sekund, sen är det över..

Jag är inställd på att leva ensam resten av livet, ingen att komma hem till efter en dag på jobbet, äta mat ensam varje kväll, ingen att krypa upp i soffan med o kolla en bra film..

Vill INTE höra nu att "Det kommer". "Det finns en för alla". "Ha tålamod". Jag är så jävla trött på att höra det för det stämmer inte!

Tjyvigt..

Gillar inte när folk tar mina saker, speciellt inte när de tar det sista av saken och bara lämnar kvar förpackningen i lådan!!!