Vad händer nu?

Det står still just nu, jag mår dåligt och har gjort en hel del dumheter det sista, utsatt både mig och P för saker som jag ångrar nu.
Jag kommer inte få bostad förrän det är för sent, soc hjälper mig inte förrän jag står på gatan typ och ingen vill ju hyra ut till nån som har socialbidrag.
Jobb söker jag men får inte ens en intervju så där står det helt still oxå just nu, jag hoppas verkligen det vänder snart annars vet jag inte vad jag gör.

Jag har haft en riktigt tuff vecka nu, förra helgen (2-4/10) var hemsk, jag fick ett antal återfall och gjorde mig illa på olika sätt.
P ville köra mig till S:t Göran men jag vägrade, jag vill inte vara inspärrad i ett kalt rum utan något att göra, där får man inte ens ha sin mobil, det fick man iaf på Huddinge.
Som tur var så gav han mig en chans, så jag slapp åka dit och det är jag glad över.

Har gått på mina möten som jag ska, var dock sjuk under en vecka så missade både individual och gruppen, men nu är jag tillbaka igen.
Jag vill byta psykolog, men tror inte jag får det, om jag byter så är jag rädd för att jag inte får gå kvar i den gruppen jag går i och jag vill gå kvar med de tjejer jag går med.
Min psykolog tar mig inte på allvar, han förstår mig inte och det är jobbigt, som tex med det jag skrev om innan, att han höll på o prata om häxerier o så när jag förklarade hur det kändes, att det inte var jag som gjorde saker.
Men nu har jag fått bekräftelse från både läkaren och gruppledarna att det är så, hjärnan hinner ju inte alltid med i svängarna och därför kan det kännas som man inte gör det man gör + att man får blackouter.
En tjej i gruppen förstod oxå vad jag pratade om, tror det är så för de allra flesta faktiskt iom att vi svänger så snabbt i humöret.

Nu har jag iaf blivit sjukskriven 25% så jag kan gå på mina möten 2 ggr i veckan och det är skönt men samtidigt skrämmande.
Det känns som jag inte kommer få jobb pga detta, ingen vill ju anställa en psykiskt sjuk människa, visar jag upp sjukintyget på ett jobb så kommer de säga att jag inte får jobbet.
Jag tog upp den rädslan för min handläggare på soc, men hon tog inte den på allvar o sa bara att jag inte ska tänka på det..
Men jag gör det, jag tänker på det hela tiden, det är en ganska stor sak för mig.

Läkaren kommer skriva ut ett läkarintyg till soc att jag mår dåligt av att bo där jag bor, så får vi se vad som händer, det hjälper med all säkerhet inte, men man kan ju hoppas de inser allvaret i det hela.

Jag ska börja i en annan grupp på tisdag, en grupp på Jobbforum i Huddinge, där kommer jag få träffa andra i min sits, andra som oxå är arbetslösa, jag tror den gruppen kommer vara bra för mig.
Där kommer jag få träffa andra i min situation, vi kan prata, dela med oss av tips o idéer och stötta varandra.

Mina mediciner har jag endast vid behov nu, men tar de varje kväll ändå, känner mig inte tillräckligt lugn för o kunna sova annars.

Ja, detta är vad som händer just nu för mig, jag tar en dag i taget och ser vad som händer.