Juli

Nu är juli snart slut och jag har varit dålig på att skriva, måste verkligen skärpa mig, men det har inte hänt så mycket denna månad.

Jag har varit ledig från individualterapin för han har haft semester, så jag har varit ledig måndagar denna månad.
Det har varit ganska skönt, men konstigt eftersom jag varit där 1 gång i veckan i över 1 år.. Men iom det inte hände så mycket i början av månaden så har jag inte känt behovet av att gå dit.

Torsdagsmötena har varit som vanligt, nu är vi ju bara 3 kvar, lite tomt, men ska kanske komma in fler innan vi hinner sluta.

En lördag var M (som var med o fotades) och jag iväg på en liten tillställning, det var kul, drack ett par drinkar och pratade med folk.
Fick med oss en liten påse med saker när vi gick hem, det var en hel del smått o gott där i, lite CD skivor o singlar, schampo, balsam, ögonskugga, chutney och mer därtill.. Ja, en hel del som sagt..

MrG har ju haft semester typ hela juli så han har inte varit hemma, det har varit lite jobbigt att inte träffas men samtidigt så är det ju bra o vara ifrån varandra.
Jag har blivit osäker flera gånger om ifall han ville ses igen efter semestern, även fast han sagt att vi skulle ses så vågade jag inte tro det.
Vi hade en del kontakt via nätet och där pratade vi om detta och det var inte så som jag trott och det var ju tur.
Jag kände att jag var tvungen att berätta hur jag kände för jag tänkte för mycket och då vart det jobbigt.

Så kom då dagen han skulle åka hem och jag skulle åka till honom, vi pratade dagen innan och han skulle höra av sig innan de åkte så jag visste lite när de skulle vara i Stockholm igen.
Han skulle komma hem på en onsdag, jag packade väskan, förberedde annat och fixade det som behövdes hemma innan jag skulle åka.
Onsdagen satt jag o väntade på smset, men det kom aldrig, inte förrän senare på eftermiddagen så fick jag ett sms om att han nu var hemma men att han skulle hem till en tjejkompis som hade det jobbigt.
Jag vart självklart besviken och ledsen, hade ju sett fram emot att träffa honom nu efter nästan 4 veckor.
Så jag sa det att jag vart besviken och det förstod han, men han kunde inte säga nej till sin vän o det förstår jag med eftersom jag vet vad hon råkat ut för.

Vi bestämde att vi skulle ses på torsdagen istället och att vi skulle mötas upp innan 13:30 för att han skulle kunna ta min väska jag hade med mig.
Eftersom jag hade alkohol i väskan så ville jag inte ha med den upp till avdelningen när jag var på mötet.
Han skulle ringa mig eftersom jag inte hade pengar på mobilen att höra av mig för.
På torsdagen åkte jag till Liljeholmen där jag skulle vara, han åker ju igenom där på vägen hem så hade ju passat bra att han hämtade upp väskan där.

När klockan närmade sig 13 så hade jag ännu inte hört något från honom, jag hade nån krona kvar på ena mobilen så jag skickade ett sms o frågade hur det gick för honom.
Satt och väntade på svar, men det kom aldrig nått, så jag fick gå till mottagningen för mötet började ju 13:30.
Efter mötet hade jag fortfarande inte fått något svar och nu började jag ju undra om det hänt något, det hade ju ändå gått 4 timmar sen jag skickade smset.
Jag lånade en telefon o ringde men han svarade inte, men det kan bero på att det var skyddat nummer jag ringde från.
Gick och fikade med M från gruppen och hennes kompis, satt där 1 timma ungefär, fortfarande inget från MrG.
När vi fikat klart så gick jag till Pressbyrån och för mina sista pengar så köpte jag så jag kunde fylla på min ena mobil för att kunna höra av mig till honom.
Jag satte mig och ringde, men inget svar, skickade sms men fick inget svar, nu var klockan 18 och jag var mer orolig nu än tidigare, nu hade det ju gått 5 timmar.

När jag suttit ett par timmar och ringt så kände jag att något måste göras så jag letade reda på hans brors nummer och smsade honom och förklarade hur det låg till.
Han hade pratat med honom på morgonen den dagen men nu fick han inte heller tag på honom.

Klockan blev 22 och jag hörde inget från honom, jag skrev ett sms om att jag skulle åka hem till honom.
Jag satte mig på tunnelbanan och åkte iväg till honom, vart insläppt i porten och åkte upp o ringde på, men ingen öppnade.
Såg att det var mörkt i lägenheten och att posten var kvar på golvet så han hade inte varit hemma alls.

Satte mig utanför och pratade lite med mamma och min kompis P, hon gick in o kollade på Facebook om han kanske skrivit något till mig där, men det hade han inte.

Jag skrev en lapp och la i brevlådan där jag bad honom ringa mig för att jag var orolig o så skrev jag mitt nummer ifall han kanske blivit av med mobilen.

Så åkte jag hem, kom hem 01:20, kunde inte sluta gråta så orolig var jag nu, trodde ju att det hänt nått.
Jag gick igenom alla möjliga situationer som kunde ha hänt, allt från tappad mobil till att han låg död någonstans.

Satte igång datorn för o se om han varit online under dagen, men det hade han inte, pratade lite med vänner som var uppe då.

Kunde knappt sova den natten, sov oroligt och vaknade gång på gång och kollade datorn och telefonen, men inget..

Fredagen kom, hörde inget, ringde hans bror och frågade om han hört nått, men det hade han inte, vi pratade om att hans mobil kunde krångla och att han kunde försvinna nån dag. Men iom vi skulle träffats på torsdagen så var detta inget vanligt "försvinnande"..

Vågade knappt lämna datorn eller telefonerna ifall han skulle komma online eller höra av sig, satt och kollade hela tiden och ringde lite med jämna mellanrum både hem till honom o till hans mobil.

Jag skrev ett inlägg på hans Facebooksida om att han var borta och frågade om någon visste var han var, men inget svar där heller.

Så kom då lördagen, nu var jag helt förstörd av oro, kunde inte äta, inte koncentrera mig på något mer än att försöka få tag på honom.

Sent på eftermiddagen så fick jag ett svar på Facebook från hans tjejkomips som skrev att han varit där hela tiden och lever och mår bra.
Då tyckte ju jag det var konstigt att han var där när vi skulle ses och att han inte ens kunde höra av sig till mig.
Hon skrev att det var dålig mottagning där ute, men jag sa det att det är bara en dålig ursäkt.

Nu hade han äntligen kommit online på Facebook och Vilda, så jag skrev till honom och sa det att jag var glad att han levde men att han skulle ha en bra förklaring till varför han gjort såhär.
Jag fick ett mail på Vilda där han förklarade allt, hans kompis hade inte mått bra alls och hade bett honom stanna så det hade han gjort.

Så hade han inte velat avboka med mig igen så han hade inte hört av sig och sedan kunde han inte med o höra av sig eller svara när det gått så lång tid.
Han hade hört alla gånger jag ringt och fått alla sms, så jag tyckte ju då att han kunde ju svarat på mina sms, iaf skicka ett och förklara läget.
Jag ringde honom och vi pratade 1 timma, jag var lugn, klart jag grät, men jag skrek inte, svor inte, kallade inte honom massa fula saker, sa inget jag skulle få ångra.

Hade detta hänt för bara 6 månader sedan så hade jag gjort allt det, men jag har, tack vare all terapi, lärt mig att hantera kriser, lärt mig det som är effektivt.
Jag kunde på ett bra sätt förklara hur jag kände, att jag varit så orolig, att jag pratat med hans bror, varit hemma hos honom och allt detta.
Han var så medveten om vad han gjort och han sa det att inget kunde ursäkta hans beteende och att han visste att han gjorde det värre genom att inte höra av sig.

Jag sa det att jag ville ses o prata och då så frågade han om han skulle komma hem till mig eller jag till honom dagen efter.
Han fick komma till mig då jag inte hade SL kort just då, så vi bestämde vid 11 tiden på söndagen.

Vid 12 tiden på söndagen kom han, vi gick hem till mig, åt lite mat, sedan pratade vi om allt annat än det som hänt, skönt att kunna prata om annat oxå.
Senare på dagen pratade vi lite om det som hänt, men det känns som vi redan pratat om det mesta och det som har hänt har hänt, det går inte att påverka. Det som går att påverka är ju att det inte händer igen och jag sa det att han aldrig får skrämma mig så igen.

Vi gick och handlade lite frukost till dagen efter och godis o glass, gick hem, slängde igång en film o satte oss o tittade på den.
Under andra filmen somnade först han och sedan jag, så när den var slut så var det dax att sova, gick ner till mig, kollade när vi skulle åka dagen efter och sedan la vi oss. Han somnade innan han ens lagt sig ner typ men jag låg vaken hur länge som helst, kunde bara inte sova, mycket tankar om allt möjligt.

När klockan ringde så låg vi o drog oss ett tag innan vi gick upp o gjorde oss iordning, gick till pendeln o åkte till centralen.

Jag skulle till Liljeholmen och han till sitt jobb så vi hade sällskap till Liljeholmen iom han åker den linjen till sitt jobb.
Vi bestämde att vi skulle ses på kvällen, jag skulle åka till Skärholmen o möta honom kl 19:30.

Åkte hem, fixade, packade ner allt i en liten resväska, slappade, tvättade lite och fördrev tiden.
Sedan åkte jag iväg och mötte honom, vi handlade lite mat, åkte hem till honom och han gräddade våfflor, det var gott.

Efter maten så la vi oss i sängen o åt glass och kollade på TV ett tag, sedan så somnade han och jag låg o kollade några timmar till innan jag oxå somnade.

Idag så åkte han till jobbet på förmiddagen och jag har mest tagit det lugnt, pratat med vänner o så, skulle diskat, men allt varmvatten är borta och har varit det hela dagen.. Så jag får duscha kallt sen.. Jippi..

Imorgon ska jag iväg och möta min kompis M här ute vid Coop, jag ska köpa en sak av honom och sedan ska jag handla lite mat när jag ändå är där.

Ska vara hos MrG under några dagar nu, skönt och komma hemifrån lite, i helgen kanske vi ska träffa min kusin o hennes familj o sen även min mamma, alla kommer till Stockholm.
Kusinen med familj på semester och mamma ska hit och fotas i studion jag var i, jag skrev ju upp hennes namn på listan.

Nu ska jag kolla om varmvattnet är tillbaka.