House och Doctors.

I dessa två program har det nu tagits upp detta med tjocka (och även smala) personer och jag kände igen mig mycket.
Bara för att man är tjock så antar folk att man mår dåligt, man har massa sjukdomar o man sitter och äter dygnet runt och gärna skräpmat.
När man är tjock är man äcklig, har dålig hygien, luktar illa och är svettiga.

Detta jag har räknat upp nu kan lika gärna smala/normalviktiga personer råka ut för.
Om man tar tex detta med diabetes, jag känner några stycken som ha diabetes och ingen av de är tjocka, en är ett barn som haft det sen födseln.

Jag mår bättre idag än jag någonsin gjort, visst, hittar jag ett par snygga byxor i affären o provar dom o de är lite för små så kan jag ju bli ledsen över att snygga byxor inte finns i större storlekar o det är frustrerande många gånger.
Jag har aldrig haft problem med blodtryck, hjärta, lungor, har alltid varit frisk på det viset, diabetes är heller inget jag ligger i riskzonen för .

Jag har fått höra "Du kan ju inte må bra så som du ser ut" och det SÅRAR!! Det sårade speciellt eftersom det kom från en som står mig nära.
Jag har fått höra "Du som var så fin när du var smal" det sårar det oxå. Nu då? Är jag fet och ful nu då?
När jag var smal var jag smal, jag var 170 lång och vägde 50-55 kg, så smal vill jag inte bli igen.
När jag var smal fick jag höra att jag borde gå upp lite, när jag väl började gå upp i vikt fick jag höra att "några kilon kan du allt gå ner"..

Jag sitter inte och äter dygnet runt, jag äter knappt godis, jag äter frukost, lunch, middag och mellanmål mellan det.
Nån dag i månaden äter jag godis, men till skillnad från då så kan jag ha en liten godispåse i flera dagar istället för att slänga i mig den på 5 minuter.
Jag äter små portioner, mycket mindre än jag ätit innan då jag har tagit om både 2 och 3 gånger och fulla tallrikar.

Jag vet hur man använder en dusch, vad en deodorant är, vad parfym är (de få gånger jag använder det)..

Det roliga är att ingen tror jag väger så mycket som jag gör, nu ska jag avslöja min vikt här, jag skäms inte för att jag väger runt 100 kg (har ingen våg så vet inte exakta vikten).
Jag är ganska lång, allt är finfördelat, inte ens min läkare trodde på mig när jag sa vad jag vägde, först när hon såg det på vågen så trodde hon på mig.
När jag satt och pratade med min handläggare på Soc så berättade jag att jag var överviktig (tänkte om de hade nått typ som friskvårdsersättning) och jag såg hur hon granskade mig upp o ner och hon trodde inte heller att jag vägde så mycket..

Jag vet vad jag ska göra för att gå ner i vikt, jag skrev detta inlägg just för att få upp ögonen på folk, att feta inte är sämre människor.
Jag vet hur det är att vara jättesmal o jag vet hur det är att vara tjock och jag mår betydligt mycket bättre idag än jag gjorde när jag vägde 50 kg.

Jag äter bra, rör mig, mår bra, så anta inte att alla tjocka mår dåligt, är sjuka och äckliga.