3 år.

Ikväll är det exakt 3 år sedan mitt liv rasade, min sambo P lämnade mig efter bara 2 månader som sambos för att gå tillbaka till sin fd fru..
3 år.. Det har gått så snabbt och så mycket har hänt på dessa 3 år, det har hänt saker både inne i mig och utanför mig (ja, det lät konstigt men kunde inte förklara på något annat sätt).
Mitt liv rasade, jag hamnade på botten, men sakta sakta började jag se ytan, jag började må bra, jag låg på ytan efter ett tag, började må bättre och bättre, komma över P, bearbeta allt annat jag varit utsatt för.
Idag ser jag ytan uppifrån, jag har kommit upp en bra bit ovanför ytan, trots små steg nedåt ibland så låter jag det inte påverka mig, det som sker det sker och det sker av en anledning.
Jag har lagt allt bakom mig på det viset att jag inte mår dåligt längre utan nu kan jag se tillbaka på tiden som varit och inse att jag är så mycket starkare och lyckligare. Jag är tacksam mot alla som ställt upp och stöttat mig, allt från vänner till terapeuter (trots att jag ville byta terapeut ett x antal gånger under tidens gång).
Nu har jag ett nytt liv, ett härligt liv, det händer saker nu, saker jag längtat efter i många år.