Vänskap.

Det är en svår grej har jag märkt..
Tänkt en del på det nu i helgen faktiskt, tänkt på hur det egentligen är mellan mig o mina vänner?

Denna helg har jag haft en vän här från Stockholm, han åkte gärna ner o hälsade på mig, avståndet var inget som helst problem.
Han satte sig i bilen o åkte ner i fredags, det tog lite drygt 3 timmar, men det var inget tyckte han, bara kul o komma o hälsa på.
Han åkte hem nu idag och tackade för att han hade fått komma o jag sa att han är så välkommen så när han känner för det o det tyckte han var kul.

Då kommer vi till mina vänner här nere som kanske max har 1 timma med bil till mig eller 30 minuter med buss om man bor i Skövde..
Ingen av de vännerna har kommit hit o hälsat på för det är alldeles för långt att åka..

2 kompisar har varit här sen jag flyttade hit för 1 år och snart 3 månader sedan, först en från Göteborg (men åkte från Åmål tror jag det var o tog vägen förbi mig när jag fyllde år förra året) och nu han från Stockholm denna helg.
Han från Göteborg åkte tom fram o tillbaka innan jul för att lyssna på julkonserten med Zarakören.

Nu är jag trött på detta, jag märker ju hur vännerna prioriterar..

Det är en vän här nere som jag inte kommer släppa, han är oxå den ende som spontant hör av sig till mig o vill ses, blir glad när jag frågar om vi ska ses o han har inte glömt bort att vi ska träffas eller ställt in hela tiden som andra gjort.

Resten kan jag nog faktiskt vara utan o nu är jag brutalt ärlig!
Jag blev ganska trött på att det alltid var jag som fick fråga om man skulle ses, så det är ett tag sen jag slutade med det faktiskt o då hör jag inget från nån..

Nä, Stockholm hägrar mer o mer, där har jag iaf fler vänner än här nere, har inget kvar här att göra.
Det som känns är ju att vissa av de vänner som tyckte det var kul att jag skulle flytta ner igen har jag inte ens träffat sen jag flyttade ner..
"Åh vad kul, då kan vi umgås en massa, träna ihop, fika, gå på krogen".. Haha..
De har inte ens hört av sig utan det är bara jag som får höra av mig först.

Önskar bara att mina vänner (?) kan vara ärliga o säga varför de inte vill umgås med mig.
Är jag så hemsk/tråkig/dryg/??
Är det för att jag är singel o inga barn har??
Eller vad har det med att göra??