Smärta..

Jag kan stå ut med lite smärta, inga problem, smärta brukar inte hindra mig att göra det jag vill o leva mitt liv..

Men.. Att ha en smärta i ryggen som gör att man inte ens kan röra på sig utan att det känns som knivhugg.. Det är inget jag står ut med..

Smärtan är jobbig, men något som även det är jobbigt är att nu märker jag ju hur ensam jag är..
Jag har ingen som kan komma o hjälpa mig med tvätt, städ, disk..
Ingen som kan hjälpa mig upp ur sängen på morgonen eller upp från soffan/stolen när man suttit..

"Alla andra" som har värk, skadar sig eller på något vis behöver hjälp har sambo, barn, föräldrar, vänner o andra som kan hjälpa till..
Jag har mina vänner, men de har ju sitt och kan inte vara här dygnet runt.

I torsdags fick jag hjälp av en vän att köra hem mat efter jag storhandlat och det är guld värt att han hjälpte mig.
"Nu går du och sätter dig i bilen direkt så tar jag hand om detta" var det första han sa till mig när han hämtade mig utanför affären o han såg hur ont jag hade.

Jag har inte kunnat städa ordentligt, inte kunnat tvätta, inte kunnat byta sängkläder.. Inget..
Ingen som vill leka hemtjänst lite och få betalt i bullar eller nått sånt? Haha.