Ja, då har det gått fem år nu då, förstår inte vart åren tagit vägen faktiskt, det har gått otäckt snabbt tycker jag..
Fem år av mycket smärta, både fysisk och psykisk, men jag har lärt mig nu vem jag är, hur jag fungerar och allt sådant.
Jag har fortfarande inte nått målet, men gör man nånsin det? Lär man sig till 100% vem man är?
Jag är dock lycklig och mår bra idag, det var jag inte tidigare även fast jag trodde det.
Det senaste året har det hänt en hel del saker, mest trevliga saker och detta har gjort att jag kunnat hitta mig själv ännu mer och veta vad jag vill och inte vill.
För fem år sedan så såg jag ingen framtid, såg inte varför just jag skulle vara värd att få leva och må bra..
Tack vare några få, men otroligt underbara vänner så ser jag en ljus framtid nu.
Jag har fortfarande svårigheter, men för varje dag som går så går saker och ting lättare.
Sedan november förra året har jag en praktikplats på ett ställe här i stan och genom att jag är där så utvecklas jag ännu mer. Alla där är så stöttande och supernöjda med mitt jobb jag gör och det gör att jag får mer självförtroende.
Så dessa fem åren har varit bra för mig trots allt, jag har utvecklats, vuxit som människa och som sagt, känner mig mycket lyckligare nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar