Sju år..

Tiden går fort, nästan för fort ibland känns det som.
Idag är det sju år sedan mitt liv vändes upp och ner och sedan dess har jag kämpat på och för varje år som gått har allt blivit lättare att hantera även fast det finns dagar då det känns hopplöst.

För sju år sedan så såg jag ingen framtid, idag är framtiden ljus och spännande.

Det senaste året har varit tufft på många sätt, dödsfall, sjukdomar och annat i mitt liv som inte blivit som jag tänkt.
Jag har klarat mig igenom detta, mycket tack vare mina vänner och M som jag träffade i augusti förra året.

Ja, det har funnits dagar där jag mått riktigt dåligt, dagar jag bara velat fly livet, bädda ner mig i sängen och aldrig mer gå upp, men det funkar inte så.

Dessa dagar är lätträknade idag, för sju år sedan var det tvärtom.

Jag är så glad över de få vänner som alltid funnits där för mig, de som lyssnat på mig och tagit sig tid för mig när jag inte mått bra. (Jag har självklart funnits där för dom oxå när det behövts)
Jag är så glad att jag träffat M, vi har varit ihop i snart sju månader och det är det längsta förhållandet jag haft sen 2008 då det tog slut med C efter två år, efter det har det varit förhållanden på ett par månader bara innan det tagit slut.

Jag tror på framtiden nu trots att det inte kommer bli som jag tänkt, men jag har lärt mig att man inte ska planera sitt liv för man vet aldrig vad som kommer att hända och när det inte blir som man tänkt så blir man besviken och ledsen.