Jag bara undrar när det är min tur?
Lillasyster är gravid, storebror förlovad (dröjer väl inte länge innan jag även blir faster) och mitt "lilla" kusinbarn på 12 år har flickvän...
Det känns mer o mer hopplöst att hitta nån vettig karl.. Fan! Jag vill ju oxå ha ring på fingret, bära bebis i magen (trots alla krämpor o illamående som kan komma), vara sambo, gulla med nån, vara sådär äckligt söta...
Är trött på att höra "Ha inte så bråttom, det kommer när det kommer".. Bråttom? Jag?? Jag har varit singel i över 2 år nu, inte ens velat träffa nån förrän ganska nyligen, det kallar inte jag bråttom..
Visst, jag vet att det kommer när det kommer, men har varken tid eller lust att vänta flera år till..
Jag är 31, de flesta jag känner som är i min ålder o yngre har barn o allt detta, finns några som inte har men de vill inte ens ha barn/partner och jag vill varken jämföra mig själv eller bli jämförd av andra med dom personerna för vi har olika drömmar i livet.
Jag som vill ha barn kan inte jämföra mig med en som inte vill ha barn, det är ju 2 helt olika saker..
"Men den o den fick inte barn förrän hon var 40".. Ja, men det är "den o den" det är inte jag!
Nä, blir väl en resa till Danmark i värsta fall.. Någon som vill skänka mig 5000 kronor + resan dit o hem? Det går till välgörande ändamål.. Hehe..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar