Ska nog..

Ja, jag ska nog rensa en hel del nu känns det som, ibland känns det som jag inte har några vänner alls här nere.
Jag saknar fortfarande Stockholm så fruktansvärt mycket, det skär i hjärtat när jag måste åka hem efter att ha varit där.

Det verkar nu som att mina vänner bor i Stockholm, när jag bodde i Stockholm så kändes det som att mina vänner bodde här nere..
Är man bara intressant som vän när man inte kan ses eller hur funkar detta??

Det känns ju även som att eftersom "alla andra" har barn, partner o allt sånt så är man inte intressant som singel o barnlös.
Att de med barn hellre umgås med sina vänner som oxå har barn, att de med partner hellre umgås med andra par..
Jag kan oxå prata barn även fast jag inte har egna och jag har ju haft partner så kan ju relatera till det..

Jag får nog skaffa lite nya vänner, singelvänner eller vänner som inte är beroende av partnern..

Som vuxen utan jobb så är det inte lätt att hitta nya vänner, gå nån kurs skulle jag gärna göra men har inte råd tyvärr..
Jag sjunger ju i kör men där är det svårt oxå, jag försöker prata med folk men det går trögt.
Ska väl börja dansa eller så på Friskis tänkte jag, där kanske det finns några framtida vänner som vill och kan ses även fast det är helg och även fast de har familj.

Några gratis tips på hur man kan få nya vänner som 33 åring?
När man var liten (eller ja, när alla andra var små, jag har aldrig haft lätt att få vänner) så gick man i förskola o skola, där kom det automatiskt för de flesta..
Det var bara att börja prata med nån på lekplatsen.. "Ska vi leka"??

Det tror jag inte funkar nu om jag går fram till nån när jag är ute med nått barn o leker lite.. Gå fram till nån förälder o fråga om man ska leka..
Jag kan ju inte heller fixa lekdejt till barnet man är ute med iom det inte är mitt barn o kanske att föräldrarna vill ha något att säga till om?

Jag är medlem på CiP men det är en ganska trist sida eller så är det bara jag som inte satt mig in i den ordentligt..