Hemma igen.

Ja, då var man hemma igen och vardagen lunkar på.
I måndags var det kaos när jag skulle hem, inget fungerade.
I söndags så bokade vi biljett hem, pengar drogs från pappas konto men jag fick ingen biljett, hade beställt smsbiljett.
Så vi sa det att vi måste ringa SJ på måndagen och fråga vad som hänt om inte biljetten kom under natten.

Måndagen kom men ingen smsbiljett dök upp så då ringde jag SJ, men gav upp ganska snabbt då det var mer än 45 minuters väntetid.
Mailade till dom, men svar därifrån är ju inget o räkna med.
Då ringde jag SJ igen och nu sa de att det var mer än 45 minuters väntetid men jag hade plats 4, så jag väntade ändå och efter bara några få minuter fick jag pratat med en tjej.
Hon sa det att köpet var avbrutet och att pengarna gått tillbaka, då frågade jag om det fanns plats kvar på det tåget och det fanns det. Hon ville gärna att jag skulle boka hos henne, men jag vägrade, det vart ju dyrare.

Så jag skulle in på nätet o boka igen, men nu fungerade inget, det var så segt och helt omöjligt att komma fram.
Jag vart frustrerad och visste inte riktigt vad jag skulle göra, jag ville inte ta medicin för en sån sak nu när jag klarat mig utan i minst 1 månad.
Jag skulle ha tagit Atarax när jag kände att jag borde det, men dumt nog så sket jag i det.

Efter ett tag så tog frustrationen över, jag hade ett starkt behov av att få utlopp för allt och jag är glad jag inte hade nån rakhyvel där då för det var riktigt illa.
Istället så slet jag tag i håret och rev mig ner i ansiktet, tog bort mina händer och hade blod på handen.
Hade rivit sönder mig på bägge kinderna, som tur var inga stora märken, men de syns..

Pappa såg allt och han visste ju inte hur han skulle reagera o agera så han sa till mig att jag var dum och då vart jag ännu mer förtvivlad.
Jag sa det att han måste komma den 7 maj på anhörigutbildningen för att han ska veta hur man ska göra o bemöta mig i situationer som denna.
Han frågade mig vad han ska göra och jag sa det att jag inte vill bli kallad dum iaf, utan han ska bara säga att det kommer att gå bra o sånna saker.

Efter en liten stund så lugnade jag ner mig och vi bokade en biljett, nu funkade det som det skulle.. Trodde jag.. Pengarna drogs men jag fick ingen biljett..

Så då ringde jag SJ igen och satt i kö länge, men jag gav mig inte, efter 30 minuter bröts det, jag ringde upp igen men det bröts igen efter bara nån minut, jag ringde igen, det bröts igen och jag vart irriterad.
Ringde upp igen efter en stund o då fungerade det och efter ett tag fick jag prata med en tjej där som kunde hjälpa mig på ett jättebra sätt.
Hon pratade med mig och även med pappa och förklarade hur allt låg till och vad som hade hänt.

Min senaste bokning låg kvar så nu fixade jag det med henne så hon fixade biljett o allt.
Hon var jättebra, förklarade på bra sätt och kunde verkligen ge en förklaring till allt som hänt och gav mig en mailadress till Paynova som pengarna går igenom så de kan ge pappa tillbaka sina pengar han lagt ut.

Efter en liten stund fick jag smsbiljetten och det var så skönt, nu hade jag garantin att komma hem. Eller ja, garanti har man ju aldrig, men en biljett är bättre än ingen biljett.

Så kl 19:11 i måndags så gick tåget och det var skönt att vara på väg hem igen.

Det satt en tjej intill mig o vi pratade lite, hon såg att jag hade en mobilladdare med mig och frågade om hon fick låna den.
Sedan satt hon lite på Facebook, lånade min dator ett par gånger.

Jag kom hem vid midnatt, köpte en sallad på Pressbyrån som jag åt upp på pendeln hem för att slippa vara vaken mer än nödvändingt.

Kom hem o det var skönt att sova i min egna säng även om det bara var 2 nätter i pappas soffa.

Tisdagen så var jag på jobbcenter på morgonen, kollade lite i platsjournalen (tidningen) och skrev upp nått jobb.
Kl 10 hade jag tid på soc, skulle träffa min socialsekreterare första gången så kom dit o sen fick jag komma in.
Det var en trevlig tjej jag fick, lätt att prata med o allt sånt.
Vi pratade om min situation nu, jobb, hälsa, psykisk hälsa o allt sånt.
Sedan kom vi in på det med jobbcenter och hon frågade hur jag såg på det, om det gav mig nått o jag sa som det var att det känns meningslöst att gå dit, jag får ingen hjälp ändå o jag kan ju allt.
Då sa hon att jag slipper gå dit och det var så skönt att höra.
Så nu ska jag sitta hemma och söka jobb i min egen takt och slippa stressen och pressen på jobbcenter.
Hon pratade även om min behandling, att den går före jobbcenter och det är ju ett måste att jag går den för att bli frisk.
Så skönt att ha en förstående socialsekreterare, behövde inte ens förklara en massa för henne.

Efter det så gick jag hem o slappade, kollade på lite film och pratade med vänner, lagade lite god mat och åt alldeles för mycket vitlökssmör.. Haha.. Min mage var inte så glad på mig resten av dagen.

Idag har det varit en lugn dag, sov länge, sedan tagit det lugnt, lagat mat och nu på kvällen gjorde jag chokladmuffins..

Ska väl sova snart, upp imorgon och åka till Liljeholmen, tänkte försöka komma iväg i god tid.