Uppdatering

Nu har det snart gått 1 månad sen jag skrev sist men orken har bara inte funnits här..

Ska försöka uppdatera er lite..

Vi kan ju börja med dagen jag skrev sist..
Åkte ju då iväg för att träffa min kompis för att "springa" ångestloppet, vi träffades på söder och promenerade iväg till stället vi skulle vara.
Jag tror vi såg lite vilsna ut där vi stod, visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen + att det var massa videokameror överallt då TV var där o även radio tydligen.

Men tillslut så gick vi fram och fick våra nummerlappar och ställde oss beredda för att rusa.
Det vart uppvärmning, men vi kände inte riktigt att det var våran grej att stå mitt på gatan och gympa så vi stod still (och drog förmodligen mer uppmärksamhet till oss än de som gympade)..
Sedan gick startskottet o vi joggade iväg de 209 metrarna som loppet var, det tog ett par minuter innan vi var i mål.

Vi fick diplom och stolta som vi var så fotade vi oss när vi höll upp diplomen.

Sedan så gick vi lite i affärer innan det var dax att åka hem.

På kvällen sen så vet jag inte vad som hände, men jag fick nån dipp där, lyssnade på lite musik och började tänka lite för mycket. Jag lyssnade på en grupp där en av medlemmarna dog förra året och det var nog det som gjorde att det satte igång.

Sedan så fick jag ett mail från mamma som gjorde att jag vart mer ledsen då jag kände att hon låter min syster skriva vad hon vill om mig på nätet men att jag inte får blogga om att jag är besviken..
Så jag mailade tillbaka och skrev vad jag tyckte och tänkte, det var inget elakt mail, men ganska rättfram.
Sedan kunde jag bara inte sluta.. Jag höll på till 1 på natten, pratade med B som stöttade mig och det var skönt han ringde.

Veckan gick och torsdagen kom, mötet som vanligt, vi pratade om loppet och om allt annat vi brukar prata om.
Denna torsdag var det våffeldagen, så jag hade med mig våffeljärnet för jag skulle till J efter och äta våfflor, så jag hade lite o släpa på.

Efter mötet hade jag 2½ timma att fördriva i Liljeholmen, så jag strosade i affärer, fikade lite o satt o läste innan jag åkte ut till honom.

Vi satt o pratade några timmar innan det var dax att äta, vi förberedde allt o sen satte han sig med datorn o jag fixade maten.
Åt goda våfflor, men som vanligt lite för många..

Sedan så var det dax att sova, han somnade nästan med en gång som vanligt o jag låg vaken o tänkte för mycket..

Dagen efter var det dax för psykologen igen.

Det har varit ganska så lugn månad, haft lite meningsskiljaktigheter med psykologen, men det har alltid löst sig, han o jag är lika envisa så det är ju inte konstigt..
Men jag fungerar inte när nån pressar mig o det vet han, så det är oftast det som händer att jag känner mig pressad och då blir jag avig.

Pratat mycket med B, vi har pratat en hel del om att ses, men det blir aldrig av och nu är han sjuk stackarn.. Pratade med honom i telefon och han är helt täppt och hostig.

Den 10/4 åkte jag hem till J igen, han jobbade hemifrån den helgen, hade jour, så jag satt där o höll honom sällskap.
Vi pratade en hel del mellan hans jobb och han fick boken jag köpt till honom o han vart så glad så. Den är ju på tyska så nu får han öva upp sin tyska.
Vi köpte hem pizza och åt innan vi kollade på film, jag hade med mig Låt den rätte komma in, han hade läst boken men inte sett filmen.
När den var slut så diskuterade vi den ett tag, vi hade väl typ samma åsikt, att boken var bättre o i filmen hade de utelämnat en hel del från boken.

Sedan så gick vi o la oss, pratade lite innan han somnade, jag låg som vanligt vaken, nu somnade jag inte förrän efter 3 nån gång.
Dagen efter så började han jobba vid 8, men han kom tillbaka emellanåt o sov lite mer o så, sedan gick han upp o jag drog mig till kl 11 typ.

Han satt o jobbade o jag satt o kollade igenom alla mina papper inför psykologen på måndagen.
Sedan vet jag inte riktigt vad som hände, men han pratade i telefon med sin kollega och sa att han skulle fika kl 15 och för första gången så kände jag ett styng av svartsjuka.. Det har jag inte gjort innan då jag vet vi bara är och kommer förbli vänner. Så det var lite jobbigt, jag visste ju inte vem/vilka han skulle fika med, men i mina tankar så var det ju en annan tjej..

Jag gick in i sovrummet o la mig på sängen lite och tänkte på allt.
J kom in och frågade om jag var ledsen o jag sa att jag var lite ledsen.
Då frågade han om jag ville vara ledsen ensam eller tillsammans, jag sa tillsammans, så han kom o la sig intill mig o frågade vad det var.
Jag berättade allt, hur jag kände o att alla avrått mig från att berätta och att även jag var tveksam till att berätta iom jag inte ville förlora hans vänskap.
Men han sa att han inte kommer sluta vara min vän och det var så skönt att höra och han sa även att jag var stark och modig som vågade berätta en sån sak.

Vi låg kvar o pratade om detta o massa annat tills han var tvungen att börja förbereda för att gå o fika. Det var ingen tjej han skulle fika med utan det var ett par bekanta bara.
Jag packade min väska och gjorde mig redo att gå oxå, han kramade om mig och sa att det kommer ordna sig.

Sedan åkte jag hem och slappade.

Veckan har gått smidigt, gått på mina möten, sökt lite jobb, träffat folk, gruppen har varit riktigt rolig det sista, vi har pratat o skrattat och det är så skönt.

Jag pratar fortfarande inte med min syster, känner inte att jag är redo för det, vill inte säga en massa saker jag kommer ångra sedan så då är det lika bra att låta bli. Hon får ta kontakt om hon vill, men jag kommer inte göra det. Jag är fortfarande sårad o ledsen över allt det hon skrev om mig.
Pratade med mamma för ett tag sen ang anhörigutbildningen och sa det att jag vill att syrran kommer oxå så hon skulle prata med henne.
Sedan pratade jag med mamma i helgen o då frågade jag om hon frågat syrran o det hade hon och hon kan tänka sig att gå den. Det är ju jättebra, då kanske hon kan se att det inte är mitt fel att jag är sjuk, att det inte är jag som "gett" mig sjukdomen. Att det är något jag inte kunnat styra över, jag tror inte hon inser det just nu om inte pappa pratat med henne för han vet ju vad detta innebär.

En rolig sak som hänt är att jag tog upp kontakten med en gammal dejt jag hade när jag bodde i Skövde, M från Bromölla, tror jag skrev om honom i början av bloggen.
Jag hade funderat länge på att kolla upp ett nummer jag hade till en M i min mobil för jag visste inte vem det var.. Men jag hade ju mina misstankar.
Men det vart aldrig av och jag tänkte inte på det förrän tills i måndags den 12/4, då kollade jag upp det o det var som jag misstänkt.
Men inte nog med det, jag såg då att han fyllde år den dagen, man ser det när man söker efter nån på hitta.se.
Så jag skickade iväg ett grattis sms till honom o han trodde först det var hans bror, men det var det inte. Han var riktigt glad o förvånad att jag hörde av mig.
Vi har inte haft nån kontakt sen SRF förra året så det är ett tag sedan.
Sedan var det även lite lustigt att han bara samma dag o dagen innan tänkt på mig o letat efter mig på vissa sidor på nätet utan att hitta mig.
Så vi smsade en del o sen ringde han upp o vi pratade, han vill bjuda ner mig till SRF iår, det vore jättekul, men det är ju bara om han kan få tag på biljett till mig nu, det kan ju bli svårt.
Men han pratade om att han kanske skulle upp hit på Sonisphere, så då kan vi ju ses då om vi inte ses innan, det ska bli kul.

Just nu sitter jag på tåget ner till Falköping och ska till pappa, har åkt ca 1½ timma redan, är framme strax innan 15 och klockan är nu snart 12:40.
Imorgon ska jag få träffa mina nya kusinbarn för första gången, det ser jag verkligen fram emot, de är så söta.
Första tvillingarna i släkten, det är hemskt kul.
Imorgon ska de döpas, jag har gjort dopkort till dom, hoppas de blir nöjda (eller ja, det vet jag ju inte än på några år, men jag hoppas deras föräldrar blir nöjda.. Haha).

Har sagt detta så många gånger nu, men nu ska jag verkligen skärpa mig, det händer ju alltid saker nu i mitt liv så jag har alltid nått att skriva om.