söndag 2 augusti 2009

Det är inte jag..

Det är någon annan som skriker och kastar saker, smäller i dörrar och säger dumma saker.
Det är precis som någon tar min kropp i besittning, någon som styr mina armar och mitt tal, det är inte jag som gör allt det.
Jag minns inte ens hälften av vad jag gör, jag får blackouter, bryter ihop och kolapsar, denna andra person tar alla mina krafter från mig.
Jag är som en marionettdocka, någon som styr mina armar, någon som buktalar, för det är inte jag som gör och säger saker..
Jag kan komma på mig själv med en glasbit i handen.
När jag kastade en vattenflaska i frustration mot dörren så var det inte jag. 5 sekunder efter jag kastat så undrade jag vart vattnet var, jag var ju törstig och ville dricka, jag kom inte ihåg att jag kastat den.
De säger att jag inte har personlighetsklyvning, men jag börjar ju undra, så jag ska ta upp det med läkaren när jag får träffa henne, eller så tar jag upp det med min psykolog på tisdag.

1 kommentar:

  1. oj, jag beundrar att du klarat dig ur detta helvetet.kramizz

    SvaraRadera