Stöd

Jag har haft underbart stöd från P och P, är er evigt tacksam, hade inte klarat mig utan er.
Tyvärr har många vänt mig ryggen nu när jag mår dåligt.
Min familj har kanske inte varit det bästa stödet, men jag vet att de gör sitt bästa.
Min älskade pappa mår tydligen jättedåligt över detta och jag har så dåligt samvete. 
Lillasyster hade ju sina kommentarer som man får ta med en nypa salt, "Men så kan du ju inte göra, det funkar ju inte" Alltså, man kan ju inte ta livet av sig genom att binda ett snöre runt halsen, det borde jag väl förstå... Hon menade nog väl...
Storebror ringde ända från Thailand för att prata med mig, det uppskattades jättemycket.
Mamma vet jag inte om hon har förstått om jag ska vara ärlig, hon kanske har förstått, men visar det på fel sätt, nu har vi inte pratat på över 1 månad.
Hon tror tydligen inte att jag kan må så dåligt som jag gör eftersom jag sitter vid datorn, sitter på facebook och sånt, men det är ett sätt för mig att bearbeta, att fly verkligheten lite.