Förstår inte..

Jag undrar hur alla andra gör? Hur lyckas de?

De senaste killarna jag träffat har sagt att jag är en underbar tjej, att jag inte ska ändra på mig/förändra mig, att jag är rolig, charmig, sexig, trevlig, har bägge fötterna på jorden.. MEN.. Så kommer det där "Menet"
Jag gillar inte det ordet, det borde bannlysas tycker jag..

Jag gör ju uppenbarligen inget fel så är det då att jag bara träffar killar som har svårt för känslor?
De tycker ju jag är en så otroligt bra person, men vart tar det stopp för att känslor ska kunna uppstå?

Jag har förändrat mig jättemycket efter senaste förhållandet för drygt 2 år sedan, nu ligger jag lågt när jag träffat nån.. Bombarderar inte med sms, tjatar inte om att ses, håller mig cool helt enkelt.
Hade ju förstått att killar backat om jag hållit på så, men det gör jag ju inte..

Nu trivs jag med mig själv, jag är lycklig för första gången i.. ja.. kanske hela mitt liv, jag är jag nu helt enkelt.
Att det ska vara svårare att hitta någon nu när jag mår bra än när jag mådde dåligt..

När jag mådde dåligt så vart killar intresserad av mig, jag hade förhållanden, kanske inte alltid långa, men jag hade någon att kalla pojkvän iaf..

Jag ska kanske må dåligt igen för att slippa vara ensam resten av livet?

Men hur ska jag kunna gå från att må jättebra till att må jättedåligt? Nu kan ingen kille få mig att må dåligt längre efter vad som hände för drygt 2 år sedan.. Att bli dissad är min vardag nu och jag har vant mig, hemskt att säga, men jag har blivit van vid att få nobben gång på gång.. Det svider till nån sekund, sen är det över..

Jag är inställd på att leva ensam resten av livet, ingen att komma hem till efter en dag på jobbet, äta mat ensam varje kväll, ingen att krypa upp i soffan med o kolla en bra film..

Vill INTE höra nu att "Det kommer". "Det finns en för alla". "Ha tålamod". Jag är så jävla trött på att höra det för det stämmer inte!